Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra handlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 53 —
Fjärde scenen.
KARL. KRISTINA.
KRISTINA
leder honom till stolen vid spiseln.
Luta dig närmare mot min skuldra — stöd dig
tyngre —- räds icke att trötta mig! Andas du nu
lättare? Nej, nej, icke så fort!
KARL.
Jo, jo — icke stanna! För mig till stolen!
Hvem vet, hur mycken möda jag har kvar? Han
faller tungt ner i länstolen. Om blott denna skälfvosoten
ville släppa mig! Hvadan kommer den väl? Tvekat
har jag nog i mitt lif — skälft har jag aldrig förr
än nu! Lugnare i det han lutar sig tillbaka i stolen. Sätt
dig på pallen här, Kerstin! Luta ditt hufvud mot
mitt knä — lägg dina mjuka, varma händer öfver
mina — så! så! Sakta och innerligt, i det han smeker
hennes hår. »Du min ädela ros och förgyllande skrin.»
KRISTINA
kysser hans händer.
Herre! Herre!
KARL
med handen på hennes hufvud.
Var det väl till detta min älskog skulle föra
dig? Alla din ungdoms friska vårblomster har du
virat kring min kulna höst — och hvad gaf jag dig
till gengäld? Sjukrummets kvafva luft och en
vacklande krona — de stolta fruarnas illa dolda förakt
och upprorets lömska försåt, där det smyger fram
öfver rike och land. Se där allt hvad jag mäktat
skänka dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
