Svenska Turistföreningens årsskrift / 1886 / Turistruter i mellersta Jemtland af A. G. Högbom (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Turistruter i mellersta Jemtland.

(Handbok: Jemtland Seligman & Comp. 1886)

Sedan genom norra mellanriksbanan Sverige öfver Jemtland kommit i oafbruten jernvägsförbindelse med Throndhjem har antalet turister som besöka detta genom sin storartade naturskönhet utmärkta landskap varit i ständigt stigande, och det lider intet tvifvel att denna trakt, så snart befolkningens företagsamhet hunnit bättre tillgodose de resandes billiga anspråk på bekvämligheter, skall blifva bland de mest besökta af alla som önska några veckor rekreera sig i en frisk och skön natur. Många platser i jernvägens närhet torde komma att som kurorter konkurrera med det öfriga Sveriges. Redan nu uppehålla sig hundratals resande någon tid under högsommaren vid de större stationerna Mörsil, Åre, Dufed och Storlien, så att det ofta är svårt att utan föregående

1:12

beställning erhålla logis vid dessa platser. Ifrån jernbanan göras redan nu med lätthet längre eller kortare utflykter till märkligare ställen.

Den som skyr strapatser eller endast har några få dagar att offra, såsom fallet vanligen är med »rundresare», hvilka ej vilja afknappa på tiden för vistelsen i Norge eller kommande derifrån äro något blaserade, nöjer sig med kortare utflykter. Såsom sådana att rekommendera må i korthet anföras följande:

Frösön med sitt på samma gång leende och storartade panorama från kyrkan. Besöket der sker lämpligen på aftonen efter tågets ankomst till Östersund eller på morgonen före dess afgång. Då luften ofta på aftonen är mättad af solrök är den andra tiden att föredraga, emedan under natten röken i någon mån förtunnas.

Storbofallet, nedanför Valans utflöde ur Sällsjö, är lättast tillgängligt från Mörsil, hvarifrån man färdas till Öfverocke; sedan båtledes öfver Ocksjön och ungefär en half mil skogsväg till fallet.

Ristafallet besökes lämpligen från Hjerpens eller Undersåkers station. Gästgifverier finnas i båda stationernas närhet, hvarest hästar och äfven logis kunna fås.

Åreskutan bestiges med vägvisare från Åre station. Man hinner upp och åter på 5-7 timmar. Det är derför möjligt att afresa från Östersund på morgonen och återvända dit på aftonen med norska tåget efter att från fjellets topp hafva öfverskådat ett af de vidaste och mest storartade perspektiv i Sverige. Åreskutan är utan tvifvel ett af Skandinaviens lättast åtkomliga större fjell. Uppstigningen från söder är något mödosam men ingalunda farlig. Från Husa på nordsidan är uppfarten mindre ansträngande. Medellutningen från toppen till Kallsjön

1:13

är 7-8°, till Åre deremot ungefär 13°. Temperaturskillnaden mellan Åre och fjellets topp är under klara dagar 8°-12° C.

Tännforsen besökes på en dag från Dufed.

Dessa äro de mest sevärda platserna i jernvägens omedelbara närhet. De äro ordnade från öster åt vester. Såsom en vigtig regel må framhållas att den som gör rundresa och önskar bese Jemtland bör resa i denna riktning. I annat fall skall Jemtlands naturskönhet ej i samma grad göra sig gällande; de väldiga intrycken, från Norges mera storslagna natur hindra uppfattningen af det sköna och i sin art storartade uti den Jemtländska fjell- och sjönaturen. För den som önskar stifta en närmare bekantskap med denna och derjemte vinna en inblick i det egendomliga lifvet vid fäbodvallarna eller bland lapparna må förslagsvis anföras följande turer, som alla kunna göras på några få dagar utan vidlyftiga förberedelser och utan att medföra nämnvärdt af kläder eller proviant. På dessa turer, den till Vallbo undantagen, kan man gerna vara flera i sällskap, något som eljes på grund af svårigheten att få logis ej är rådligt.

Endast den med fjellnaturen mera förtrogne kan, om han är försedd med god karta (Albins eller Yestrells), bege sig af utan vägvisare. Största svårigheten att ta sig fram är i skogslandet innan man kommer upp i de kala fjellen; der behöfver man ej frukta att gå vilse, så vida vädret är klart. Logis och vivre i fäbodarna betalas väl med 1,50 pr dygn och person, varierande dock med bemötandets välvilja och tillmötesgående. Då brödet i fäbodarna stundom är knapt och af dålig kvalitet gör man godt i att medtaga något kakes. Chocladkakor och cigarretter äro lämpliga att inleda och befästa

1:14

vänskapen. I vissa fäbodar erhållas endast långulliga fållar för täcken. Resande som betrakta dylika bohag med fördomsfulla ögon medtaga filtar.

Till undvikande af missförstånd bör nämnas, att då turistföreningen ej ännu hunnit vidtaga några åtgärder för de resandes framkomst efter dessa router, de uppgifter som här meddelas endast grunda sig på mina erfarenheter under några veckors vandringar i fjellen. Den som för med sig ett godt reslynne och vet taga dagen såsom den kommer torde emellertid taga till godo med dessa ofullständiga notiser och anvisningar, äfven om han finner att de i ett och annat kunnat vara mera praktiska och träffande.

Oviksfjellen. För den från öster kommande äro dessa fjell de som först med sina ända in i sensommaren snöflammiga hjessor fängsla ögat, och hvar helst man befinner sig i östra Jemtland intaga de en framstående plats i fjellpanoramat. Dessa tjell kunna besökas från Myssjö, Marby, Hallen och Mörsil. Med de tre första platserna som utgångspunkter har man att passera milslånga skogs- och myrmarker som genom sin tröttande enformighet och (efter regn) svårframkomlighet kunna förstöra ett mindre långmodigt lynne. Utan vana och goda kartor må man ej företaga denna vandring på egen hand. De hvarandra korsande och ofta »förtonande» fäbodstigarna föra lätt på villospår. Med vägvisare hinner man fram på dagen till fäbodarna vid Hundshögens fot (från Myssjö) eller Drommen (från Marby och Hallen). Bekvämast torde vara att utgå från Mörsil och färdas samma väg som till Storbofallet (se föreg.), derifrån till Sällsjö by eller fäbodarna söder om sjön af samma namn. Påföljande dag passeras Vesterfjellen och man hinner på aftonen fäbodarna i Högläkardalen eller Bydalen. Sedan

1:15

man kommit genom skogen vid Sällsjöfäbodarna kan man utan vägvisare, om vädret är klart, företaga vandringen söderut öfver fjellen. Det kan dock, i synnerhet vid högt vattenstånd, blifva något trassligt att komma öfver ån i Högläkardalen, hvars fäbodar ligga på sydsidan om ån. Härifrån göras med lätthet bestigningar af Drommen och andra närliggande fjell. Högläkardalens omgifningar äro synnerligen storslagna. Då solnedgången sprider sitt rosenskimmer öfver fjellhöjderna under det att de djupa dalgångarna med sin mörka skog ligga i skymning har man en den mest anslående och stämningsfulla tafla af typisk fjellnatur. En skarp kontrast till naturens stillhet och ödslighet bildar det rörliga lifvet kring vallarna, der den hemvändande boskapens skällor och råmande blandar sig med »storschans» hurtiga hojtande och klangfulla locksång.

Fjelltrakten NV. om Kallsjön med de vida sjöarna och vattendragen utmärker sig genom en storartad naturskönhet. Då dertill finnas goda tillfällen att idka fjellsjöfiske och äfven att göra bekantskap med lapparna och lära känna deras lif torde en färd dit kunna rekommenderas. Serdeles lämpligt är att välja tiden för lappmessan vid Kålåsens kapell, hvilken gudstjenst inträffar en gång under högsommaren. Man kommer lättast till denna trakt från Hjerpens station med skjuts till Bonäset vid Kallsjöns södra ända; derifrån går ångbåt en à två gånger i veckan till Sundet vid Anjans utflöde eller till Kallström. Från sistnämda ställe färdas man dels gående, dels båtledes på Jufveln till Kålåsens kapell. Lifvets nödtorft och en kärf gästfrihet kan man påräkna hos Bertil (kyrkvärd, talar flytande engelska språket). Vid lappmessan, då mycket folk strömmar till, må man vara försedd med proviant och beredd att tillbringa natten i

1:16

hölada. En dryg halfmil öster om Kålåsen ligger Ytterängs hemman, der komfortabelt logis kan beredas för ett stort antal resande. Från Kålåsen bestigas, helst med vägvisare, fjellen vesterut: Anjeskutan, Manshögarna och Skäckerfjellen. På en dag kan man gå från Kålåsen, öfver de två förstnämda fjellen till Backsjö vid Anjan, hvarest torde kunna fås torftigt kvarter. Derifrån med rodd till Anjehem och Sundet för att invänta ångbåten på Kallsjön, eller till Melen och Sandvigen vid norska gränsen. På sistnämda ställe är godt, af staten bygdt, hotell. Derifrån kan man utan vägvisare, följande telegrafledningen och öfvergående gränsen, komma till Skalstugan på svenskt område. Der utmärkt gästgifveri. Den östligare Medstugan är också ett jemförelsevis godt kvarter. Trakten söder om Anjan kan ej uppvisa samma sköna fjellnatur som Kålåsens omgifningar, hvilka torde bilda det herligaste fjellandskap i hela Jemtland. En ångbåtstur på Kallsjön i lugnt och klart väder gifver också vackra utsigter öfver de storartade omgifningarna, som kunna uthärda jemförelse med de norska fjordarnas om än fjellen ej äro lika öfverväldigande och »truende».

I Vallbo lappkapell ungefär 2 mil söder om Undersåkers station hålles också under högsommaren lappmessa. [1] Färden dit sker från nämda station öfver Edsåsen, hvar- est tinnes fast lappskola; [2] derifrån tages vägvisare öfver Wällistafjellet till Ottsjö by vid sjön af samma namn. Ett torftigt kvarter kan visserligen der fås, men om krafterna räcka är det så godt att fortsätta färden samma dag öfver sjön och genom skogen, hvarvid vägvisare är nödvändig till kapellet.

1:17

Hos Jon Jonsson, den konstförfarue »Vallbokungen», får man ett reelt kvarter och möjligen under vissa förhållanden ett sträft bemötande. Derifrån kunna smärre fjellvandringar företagas utan vägvisare, men man bör se till att innan kvällen hinna tillbaka, då fäbodarna här i trakten äro sparsamma (några af de å Albins karta utmärkta äro nu öfvergifna). Utsigterna från dessa fjell äro öde och dystra: åt alla håll mörka fjellkammar och snöflammiga fjellsidor. Den breda Vålådalen, som ligger omkransad af Bunnerfjellen, Ottfjellet, Herjedalens gräns fjell med Lundörrens trånga port och Anarisets vilda fjellkomplex, upptages af vida myrmarker med en torftig vegetation. Såsom en oas i denna dystra ödemark ligger den lilla odlade slätten kring Vallbo med sitt hvitmenade kapell. l dessa fjelltrakter hafva lapparna sina sommarvist. Bortkomna renar, som skilts från sin hjord, stöter man på nästan öfverallt uppe bland snöfälten.

Offerdal. En behaglig fotvandring genom ett vackert berglandskap kan företagas från Mörsil eller Mattmar öfver Alsen och derifrån rätt öfver berget till Offerdal. I Alsen och Offerdal äro ordinära gästgifverier. Från Almåsaberget vackra utsigter. Offerdal står i ångbåtskommunikation med Näldens station.

A. G. Högbom.

[1] Ej instundande sommar.

[2] Lappskolan är nu flyttad till Änge.