Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stora Sjöfallet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ökas i samma förhållande, är det naturligt, att ej blott det
genom vinterfrosten lössprängda materialet till stor del
bortskaffas, utan ock att de från älfvens högre delar medsläpade
sten- och grusmassorna skola ytterligare i någon mån nöta,
glatta och afslipa klippgrunden. Af den klippa, hvaruti
rännan är så att säga insågad, synes nu ej synnerligt många
meter återstå. Hur lång tid som skall åtgå för dessas
genombrytande är för närvarande omöjligt att beräkna; men det är
ej alldeles osannolikt att förloppet kan ske jämförelsevis
ganska hastigt. En antydan dertill tror jag mig se uti det
nyssnämnda på taflan 5 synliga klippstycket.*) Frostvittringen har
stundom förmåga att arbeta i stort, eller att då affallet är
gynsamt lösspränga stora stycken på en gång. Förr eller
senare-skall nog äfven detta nedstörta i den sjudande kitteln och
måhända genom sitt fall i väsentlig mån sänka klipptröskeln.
Så småningom skall då det nu så storartade fallet förvandlas
till en långsluttande fors.
Bild 4 visar oss en egendomlighet i berggrundens
byggnad, som varit af ett mycket väsentligt inflytande på hela
Stora Sjöfallets utseende. Det är, att bergarten (hälleflinta) här
ligger i lager, som tern ligen starkt luta mot vester. Lutade
lagren i stället mot öster, funnes här antagligen intet större
och nära lodrätt fall, utan vattenmassorna skulle afrinna med
lagrens lutning. Samma förhållande har jag flera gånger
iakttagit vid vattenfall uti lagrade bergarter, t. ex. i nordligaste
Jämtland. I sammanhang, härmed må ock antydningsvis
påpekas en annan geologisk företeelse, som varit bestämmande
för vattenfallets uppkomst just här. Det är att den hårda
hälleflintan i dalens botten synes bilda en i nordsydlig
riktning gående geologisk sadel, hvarigenom den höjer sig
likasom en rygg Öfver sitt normala läge. Ofvanpå denna hårdare
rygg hvila de lösare skifferarter, hvaraf hufvudmassan af
traktens berggrund och fjäll är uppbygd.
Utkommet från Hermelinsfallets afgrundslika kittel delar
sig dess vatten i två vilda forsar, af hvilka den ena fortsätter
ned mot Diibens fall, medan den andra gör en full rät
vinkels krökning mot venster, ilar några hundra fot rakt i denna
*) Tack vare det låga vattenstånd, som rådde vid fotograferandet, har
denna det stora Sjöfallets Achilleshäl framträdt så tydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
