- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1889 /
21

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Städjan, ett vandringsminne från sommaren 1888.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Städjan,

ett vandringsminne från sommaren 1888.



»Hur lång vag räknas det från kyrkbyn upp till Städjan?»

»Ja, det vet jag inte, för jag har aldrig varit dit upp; men
en »profryttare», som var här i förra veckan, var uppe. Han
gaf sig i väg på eftermiddagen vid två-tiden och var tillbaka
före nio».

Dessa voro de ord, som vid sex-tiden på morgonen den 30
Aug. som morgonhelsning vexlades mellan å ena sidan mig och
min kamrat E. och å den andra uppasserskan på
gästgifvaregården i Idre kyrkoby. Vi hade kvällen förut med rensel på
ryggen kommit vandrande på väg från Röros till Mora och i
Idre, midt i de öde björnskogarne, till vår glada öfverrasknmg
funnit gästfvaregård en i form af ett riktigt litet hotell med
trefliga rum, goda sängar samt varm köttmat och öl, dessa
civilisationens förkunnare, hvilka vi nu under en längre vandring
med tålamod umburit.

Idre kapellförsamling af Särna socken, den nordligaste
i Svealand, utgör den kil af Dalarne, hvilken sticker in
mellan Herjedalen och Norge, eller enligt mina tidigare geografiska
begrepp nosen af den sköldpadda, som på kartan företrädes af
Kopparbergs län.

Ja, hvad en »profryttare» gjort på sju timmar, det borde
vi, tränade vandringsmän, godt kunna göra på sex, hvarför vi
blott vände oss på andra sidan i bädden i den njutningsrika
känslan af att med godt samvete kunna hvila våra ömma ben
ännu några timmar.

I enlighet med detta lättsinniga, af guden Morfeus
inspirerade program intogo vi vår frukost — med varm köttmat
och öl — ej förr än klockan vid pass elfva f. m., och först en
timme senare efter njutandet af en pipa »Portorico» befunno vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:50:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1889/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free