Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Städjan, ett vandringsminne från sommaren 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss på väg till Städjan med en i rem buren skinntröja, vårt
enda ytterplagg under fotvandringen, öfver axeln.
Vår kosa förde oss uppför en brant kulle, på hvars krön
käggelbanan befann sig — kyrkan och käggelbanan synas vara
de utmärkande institutionerna för Dalarnes norra socknar. —
Der var spelet redan i full gång och vi funno bland deltagarne
vår värd, herr P., norrman, disponent för Storelfdals
sågbruksbolag, som i Idre har såg och drifver timmerafverkning. Ehuru
P., som dock varit bosatt i Idre en längre tid, ej sjelf bestigit
Städjan, gaf han oss likväl en ganska noggrann beskrifning på
vägen till dess fot; sedan finge man taga sig fram efter egen
smak. — Enligt hans utsago vore vägen till fjällets fot en mil
och uppstigningen ungefär en halfmil1). Sedan vi gått ett litet
stycke, skulle vägen blifva »stark» och lätt att följa;’ dock borde
vi vara uppmärksamma att hålla till höger, dä vi kommit så
långt genom skogen, att Städjan blef synlig.
Vi fortsatte alltså vår väg genom den täta skogen,
obekymrade så länge fjället ej visade sig, och fingo blott tillfälle
att konstatera riktigheten af P:s upplysningar att vägen var
»stark», ty den bestod endast af ett stenrös af den hederliga,
sega dalasandstenen, som ehuru den syntes nött af generationers
och åter generationers klackjärn, dock föreföll oss under
närmaste geologiska period outslitbar, samt att den var svär, ty vi
nödgades för hvarje steg vidtaga särskilda försigtighetsmått för
att ej genom en vrickning eller benbrott göra ett för hastigt
slut på fotvandringen genom Dalarne.
Efter en god stunds vandring skymtade vi genom skogen
en fjälltopp. — »Det är Städjan, nu gäller det att hålla till
höger.» Efter noggrant letande lyckades jag upptäcka en liten
kvasi-gångstig, som hade den fördelen framför den större
allmänna stråkvägen, att den ledde mera åt höger. — Så en lång
och hetsig diskussion, huruvida den kunde räknas som »stark»
väg, som slöt, då jag lyckades påvisa, att den liksom den stora
bestod af barsliten motståndskraftig dalasandsten. Stigen förde
oss ned till kanten af en myr, der den plötsligt lemnade oss
rådville. — På min anmärkning, att den sannolikt fortsatte på
sjöbottnen, vadade vi modigt öfver träsket, men uppkomne på
andra sidan kunde vi omöjligt finna någon väg vare sig »stark»
eller svag. Vi vadade då förståndigt nog tillbaka, funno efter
*) Torde i verkligheten kunna divideras med minst 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
