Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Städjan, ett vandringsminne från sommaren 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en obetydlig upphöjning på den egg, som ej bredare än en
gångstig leder till fjällets högsta punkt. Här uppe hven
stormen med sådan våldsamhet, att man med nöd kunde stå rak;
sakta skredo vi uppför eggen, det fordrade verklig ansträngning
att för hvarje steg kunna stöta ned alpstafven på önskad punkt. —
Högst uppe utgöres det blottade fjället af en väldig
söndersprängd stenör; sedan vi klättrat igenom densamma, befunno
vi oss ändtligen på Städjans högsta punkt, 3,961 fot öfver
hafvet1). Den är utmärkt genom ett af stenblock uppfördt fyra
fot högt bröstvärn och derinom ett litet stenkummel i form af
en eldstad, afsedt till förvaringsrum för de trästickor med de
besökandes namn, som väl numera torde vara aflösta af
turistföreningens ofvan nämnda stambok. —
Om den utsigt, som hänrycker den, som i klart väder
bestiger Städjan, fingo vi väl endast en i bokstafligaste mening »oklar»
föreställning, men kommo det oaktadt öfverens att vi hade full
lön för våra ansträngningar. Utsigten mot riksgränsen med
dess snöfjäll i vester och nordvest var stängd, i öster och sydost
oklar men vidsträckt; med svårighet urskildes här bergsryggar,
skogssträckningar och sjöar i liflig omvexling. I nordost tedde
sig leende solskenslandskap, små oaser i den för öfrigt dystert
gråa taflan, på hvilka ögat med välbehag hvilade. — Allt under
detta klättrade molnflockar en efter annan, bogserade af
östanvinden, upp för fjällets östra sida för att, hunna till toppen,
under några ögonblick fullständigt insvepa oss, hvarefter, sedan
de delvis skingrats af vinden, resterna anträdde nedfärden ut>
för vestra sidan, lemnande oss jublande ofvan molnen. — I
sanning storartadt! —
Jag kan alltså ej efter egen iakttagelse skildra den berömda,
utsigten från Städjan, men för att gifva en föreställning om
densamma tager jag mig friheten att anföra en uppsats i
»Genom Österdalarne» (citeradt i »Illustreradt Sverige» och
Koersners »Dalarne»):
»Fjärran mot sydost, så långt ögats synkraft mäktar spana,
utöfver en sträckning af åtta till tio mil ned emot elfdalen
utbreda sig skogklädda berg och dalar, ytterst vid synkretsens
rand sammansmältande med himlahvalfvet. Närmare oss,
infattade uti furornas grönskande ramar, blicka här och der små
skogssjöar upp mot himlen, medan Heden och Särnabyn likna
J) Enligt topografiska kårens generalkarta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
