Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Östersund till Röras genom sydvestra Jemtland och Herjedalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna väg, som mestadels går genom lågväxt björkskog, är här
och hvar temligen otydlig. Från sistnämnda fäbodar har man
ännu 3/4 mil att vandra innan man kommer till Tossåsen.
Vägen går öfver Munkskallens låga fjällsträckning, hvarifrån man
bland annat ser Lunddörrs- och Klöfsjöfjällen samt sjön
Gruc-ken med inspektorsgården Torsborg.
Från Tossåsen, som i kyrkligt hänseende tillhör Storsjö
kapellförsamling, leder en 2 mil lång, temligen starkt
trafikerad skogsväg till Storsjö kyrkoby. Långt intressantare än denna
väg är emellertid den farled, som från Tossåsen går öfver
fjällslättregionen söder om Storåfjällen till Ljungdalen — en
folkrik by vester om Storsjö. Väljer man denna led, torde
vägvisare böra tagas från Tossåsen, åtminstone om vädret ej är
alldeles klart. Man begifver sig af söder om Lunddörren i
riktning mot det fjäll, som kallas Bensnäfvet. Snart står man vid
den strida Röfran, som öfvervadas. Vid Rensnäfvet tager man
af åt höger genom ett temligen trångt bergpass. Då den, som
skrifver detta, i somras färdades här, voro fjällsluttningarne
till höger betäckta med väldiga snödrifvor. Öfver dessa togs
vägen. Stället passerades nattetid, medan månen göt sitt
fantastiska skimmer öfver den omgifvande fjällbygden. Fjällens
ansenliga proportioner, de snöklädda fjällsluttningarne, som
brant stupade ned mot den djupt liggande dalbottnen, den
vidsträckta utsigten österut och hela traktens vilda ödslighet läto
antyda, att detta pass äfven vid dagsljus måste göra ett
storartadt intyck. Från Rensnäfvet kommer man snart ned i den
dal, der Storån flyter fram. Ju längre man kommer på denna
led, desto vildare och dystrare blifver landskapet. Åarne blifva
större och stridare. Fjällen, blottade på nästan all slags vegetation,
äro desto rikare på snö. Genom sina stora dimensioner, sina
hvassa kammar, sina kala sidor, sitt mörka och hotande utseende
bilda de en skarp motsats till de mossbeklädda Oviksfjällen
med deras afrundade former. Detta gäller särskildt om
Storafjällen, utmed hvilka vägen går till Ljungdalen. Man ser dem
hela tiden till höger. Till venster har man Storåkläppen samt
Storsjön (i Herjedalen) med omgifvande fjäll. Sedan man
passerat Storån och gått förbi Storådörren (till h.), kommer man
till en enformig, steril trakt, uppfylld af sandkullar och en
otalig mängd småsjöar, de s. k. Falkvåltjernarne, som måste
kringgås den ena efter den andra. Vandraren tvingas här till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
