Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges högsta fjäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— detta område, som man med fullt skäl kallat Lapplands
skönhetsområde eller Nordens Schweiz.
Högst mot skyn inom fäderneslandets gränser eller 2,136
meter (7,198 sv. fot) öfver hafvet reser sig Kebnekaisses hvassa
rygg. Nordvest om den vackra fjällsjön Paittasjärvi, som
genomflytes af Kalixälfvens norra arm, utbreder sig ett alpland, som
i afseende på vild storhet och svårtillgänglighet söker sin like
i Skandinavien. Detta område kommer, såsom vi i en
föregående uppsats *) påpekat, att tämligen nära beröras af den
under bygnad varande Luleå—O foten-jernvägen. Hufvudmassan
deraf utgöres af syskonfjällen Kebnekaisse och Kaskasatjåkko.
Under större delen af året är denna trakt en hemsk
ödemark, i hvilken intet annat ljud höres än braket från
glacie-rerna eller dånet af lossnande klippmassor, eller bruset från de
otaliga fjällälfvarne. Större delen af området ligger ofvanom
björkskogens gräns, som här når en höjd af circa 670 meter.
Förgrunden af vår tafla intages af den lilla fjällsjön
Ladtjo-jaure, hvars yta ligger på 514 meters höjd öfver hafvet. De
bägge till venster synliga fjällen, Savopakte och Signetjåkko,
äro belägna strax söder om gränslinien mellan Gellivare och
Jukkasjärvi socknar. Denna framgår här genom en
utomordentligt vild, af branta fjäll begränsad dalgång. Omedelbart norr
om denna dal reser sig ett egendomligt sockertoppformadt
fjäll af circa 1,300 meters höjd öfver dalbotten. I dess
öf-versta del finnes en kolossal skålformig fördjupning, fylld af
evig snö och is; detta är hvad norrmännen kalla en botten,
och som på svenska snarast bör benämnas fjällkittél
(österrikiska alpernas Kessél). Här norr om se vi det egentliga
Kebnekaisse. ehuru ingalunda från dess mest vilda sida. Vid
bestigningen, som antagligen sker lättast från denna sida, bör
man följa den lägre fjällryggen till höger (Kebnevare).
Huruvida mensklig fot ännu trampat Kebnekaisses högsta topp är
mig obekant och föga troligt. En annan dalgång leder mot
norr strax hitom nämnda fjällrygg. Genom denna störtar sig
den vildt brusande, djupt nedskurna Tarfalekälfven, hvarigenom
Kebnes och Kaskasas flesta jöklar afbörda sig sina massor af
smältvatten. I följd af oerhörda stenskred är dock denna
dalgång på ett par ställen lifsfarlig att passera, åtminstone om
man i likhet med förf. 1886, följer dalbotten. Omkring 5 kilo-
*) Luleå—Ofoten-banan som turistled, 3:dje haft. af denna årsskrift, sid. 9.
Svenska Turistföreningens Årsskrift. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
