- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1889 /
69

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från en färd till Uknadalen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bördiga sädesfält. Utefter dess ena långsida löper järnvägen
fram. Längst bort i fonden reser sig Gärdserums tornprydda
kyrka högt öfver den kringliggande bygden, under det att här
och där såväl i fonden som på sidorna en mängd välbygda
landtgårdar titta fram genom grönskan. Det hela var en bit
äkta nordisk natur, full af sol och sommarfägring. Och när
man så gör »helt om» och vänder sig mot söder, så finner man
äfven åt detta håll en förtjusande utsikt. Där utbreder
nämligen Storsjön sin ansenliga yta, omgifven äfven den af prydliga
gårdar och susande furuskog. Visserligen är det blott en
mindre del af sjön, man vid Ukna kyrka ser framför sig, men det
ar i alla fall en vy, som man ej har lätt för att glömma.
Invid landsvägen, som går fram emellan dalen och sjön, ser man
på en gång båda dessa härliga partier. På denna punkt har
en landthandlare nedslagit sina bopålar. Förmodligen fins det
ej många Merkuriisöner i Sverge, som, när de tröttnat på att
betrakta sina kontorsböcker och lådfack, hafva så både vackra
och storslagna scenerier att förnöja ögat med. Men månne de
väl njuta såsom sig borde, dessa människor, som fått sin
värk-samhet förlagd i en så paradisisk nejd? Jag tror det knappast.
Vi däremot njöto i fulla drag, till dess vår obevekliga anförare
gaf oss befallning att bryta upp och anträda återfärden. Vi
hade dock ej hunnit långt på densamma, förrän vi ånyo gjorde
halt. Orsaken därtill var, att en i sällskapet under vandringen
genom kyrkobyn fått sikte på en byggnad, om hvars
bestämmelse han endast kunde uttala följande mening: »Antingen är
det ett orangeri eller en fotografisk atelier.» För att få svar
på det intressanta spörsmålet om den besynnerliga, med glastak
försedda byggnadens uppgift och ändamål trädde vi dristigt in
och funno till vår öfverraskning, att det senare antagandet var
sant. En atelier på bondlandet! Detta var någonting så
märkvärdigt, att vi naturligtvis genast beslöto att fotografera oss i
grupp. Så skedde ock. Men som utrymmet inomhus var litet
och vi gärna ville hafva något af den vackra naturen med på
kortet, fick fotografen bekväma sig till att porträttera oss i det
fria. Detta var dock lättare sagdt än gjordt. Ty den enda
plats i närheten, på hvilken vi rimligtvis kunde ordna oss,
för så vidt vi skulle få en bit »natur» med, utgjordes af en
skogsbacke, som var i högsta grad brant och otillgänglig. Vi
måste derför anstränga oss till det yttersta för att ej »åka ned»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:50:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1889/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free