- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1889 /
84

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bör Turistföreningen befatta sig med våra jagtförhållanden?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i den eller den trakten genast ditskicka en mängd svenska
eller utländska sportmän för deras utrotande.. Så har man
ingalunda ämnat gå tillväga. Åtminstone hafva vi tänkt oss,
att frågan om isynnerhet främmande sportmäns deltagande i
jagten borde på något särskildt sätt ordnas. Uti en mängd län
finnas, som bekant, jagtvårdsföreningar. Dessa föreningars
uppgift är, föreställa vi oss, att så ordna och vårda jagten i de
respektive orterna, att den varder för dessa en inkomskätta, så
god och varaktig som möjligt. Vi hafva tänkt oss en
samverkan mellan Turistföreningen och dem, uti frågor, som röra
turisters deltagande i jagt. På andra orter torde dessutom en
direkt underhandling mellan Turistföreningen och de särskilda
kommunerna vara lämplig och lända till de senares sanna
båtnad. Vi vilja anföra ett ganska påtagligt exempel. Uti
Vesterbottens lappmarker hafva elgarne ökats i otrolig grad under
det sista årtiondet. Antalet af djur, som fäldes sistlidne
September, uppgick till flera hundra — dertill kommer ett minst
lika stort antal, som skjutits under förbjuden tid1).
Men hvilka skörda nu fördelarne af denna verkligen
inbringande jagt? I de flesta fall är det icke bonden eller
jordegaren, utan löst folk af hvarjehanda slag; något respekterande
af eganderätten till jagtmarken förekommer nästan aldrig. Och
områdenas betydliga vidd i dessa glest bebygda trakter gör det
nästan omöjligt för en skogsegare att, om han så ville,
härutinnan skydda sin rätt. Förf. har till flera af dessa
framkastadt ett förslag, som mottogs mycket gynsamt. Sockenmännen
skulle ena sig om att göra t. ex. elgjagten i hufvudsak till
hela socknens angelägenhet. Önskar så ett främmande
jagtsällskap att under någon tid idka sådan jagt inom dess område,
så skulle detta beviljas mot en afgift af exempelvis 5 kr. pr
vecka för hvarje medlem af sällskapet samt dessutom, antag 50
kr. för hvarje dödad elg; af detta sistnämda belopp kunde ju
hälften tillfalla egaren af den mark, på hvilken djuret fällts.
Sålunda skulle t. ex. Stensele sockenkassa under år 1887 hafva
fått en välkommen present af omkring 2000 kr., utom alla de
kontanter, som jagtsällskapen skulle hafva spridt för kost,
husrum, skjuts och annat biträde eller ersättning. — På snarlikt
1) Sålunda uppgafs vid förf. resa genom Stensele 1887, att på eller vid
ett enda berg tillvaratagits hornen af 30 till 40 under April och Maj fälda
€lgar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:50:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1889/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free