Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En färd till Kålåsens lappkapell, Anjeskutan och Stiklestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En färd till Kålåsens lappkapell, Anjeskutan
och Stiklestad.
Vid Hjerpens station mellan Östersund och Storlien tog jag
tills vidare afsked af järnvägen i afsikt att icke beträda den
förr än i Trondhjem. För att icke rundresebiljetten till sagda
bansträcka skulle vara alldeles onödigtvis köpt, lät jag min
trogna svarta kappsäck begagna den: vi togo ett rörande afsked
af hvarandra, kappsäcken och jag, i hopp att snart återses i
sistnämda stad, med ömsesidig tillfredsställelse. (För att nu
ingen må tro, att i fortsättningen någonting spännande skall
komma ur kappsäcken, måste jag genast tillägga, att återseendets
hopp blef i alla delar förverkligadt, blott att vi då båda
två voro något skamfilade; möjligen hade kappsäcken varit med
på den där till all lycka misslyckade järnvägsolyckan, som just
i de dagarna höll på att tima på Merakerbanan; den hemligheten
har jag dock aldrig fått ur honom; alltnog, »nu är
kappsäcken ute ur sagan»).
Det var själfvaste 7-sofvardagen, och det ressällskap jag
tillhörde utgjordes af 7 — icke-sofvare: 4 f. d. skol- eller
akademikamrater, 2 skolynglingar och i spetsörad Norrlandshund.
Orsaken, hvarför vi valt denna ödesdigra dag till
utgångspunkt för vår tillämnade fotvandring, var den, att dagen
därpå gudstjenst skulle hållas i Kålåsens lappkapell; det var
dit, vår kosa nu närmast skulle ställas. Vi voro ingalunda de
enda, som hade denna plan. Stora skaror resande sågos vandra
kring Hjerpens station, delande sina intressen mellan tillgången
på åkdon, det mindre glädjande perspektivet af en genomsmutsig
landsväg och de ömsevis sig hopande och skingrande molnen.
Där syntes folk, mer eller mindre stilenligt utrustadt för en
lappmarksfärd: ett par unga löjtnanter, som ur militärdräkten
och militärlifvet upptagit allt, som kan vara lämpligt på en
turistfärd, och med en hållning så frisk och oemotståndlig, som
om de ville säga: Är det fråga om att gå till världens ända,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:50:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1890/0007.html
