- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1890 /
10

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd till Kålåsens lappkapell, Anjeskutan och Stiklestad.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lig promenad. På halfva vägen• passerade vi en säter, som
företedde den mest romantiska schweizertafla jag sett i norden.
Säterstugan var, som man kunde vänta, tom på komfort, men
full af kvinnor, barn och ostar, af hvilka sistnämda vi köpte
oss ett digert exemplar för kommande behof. Kring stugan
låg en rätt stor öppen plats, utmärkt vackert omkransad af
skog och berg. På denna öppna plats betade en ansenlig skara
kossor, hos hvilka den oväntade anblicken af vår hund väckte
liflig sensation, som kom koskällorna att genljuda med
fördubblad fart och styrka. Får och getter förekommo äfven i riklig
mängd; så lefnadsglada getter har jag aldrig sett som här; det
var en riktig fröjd att se deras smidiga lekar och graciösa
krumsprång, en formlig gymnastikuppvisning. — Framkomna till
Gråsjö, mottogos vi med samma tjenstaktiga välvilja, som man
brukar möta allestädes i Norrland och Norge. En fördel var,
att gården kunde bjuda på två boningshus, mellan hvilka vi
delade oss för den stundande natthvilan. Natthärberget vid
Gråsjö skulle i resehandböcker förtjena betyget »mycket godt»,
likaså frukosten dagen därpå.
Denna måndag var det vår afsikt att gå öfver Anjeskutan,
ett af både turister och närboende mycket sällan beträdt och
föga kändt berg. Till vägvisare fingo vi en man, hemma vid
den mot riksgränsen sig sträckande stora sjön med det kuriösa
namnet Torrön. Mannen hette Anders och kom samma
morgon till Gråsjö för att i egna ärenden fortsätta sin väg
nedanför Anjeskutan. För ett par kronor och godt ressällskap var
han villig att följa oss Öfver berget, då han i alla fall komme
till samma mål. Anders var en hedersman, en oförliknelig
personifikation af fattigdom, förnöjsamhet och gladt mod. Men
såsom vägvisare på Anjeskutan var han komplett misslyckad,
i ty att han slutligen måste vidgå, att han ej ens hade klart
för sig, hvar Anjeskutan låg. Också hade vi i det närmaste
nått skutans topp, innan Anders lät sig öfvertygas, att det
verkligen var Anjeskutan, som vi redan ett par timmar sträfvat
uppför. Men lika godt, hvarken Anders eller vi togo illa vid
oss, visserligen hade han fört oss på 1/2 eller 3/4 mils alldeles
onödiga omvägar, men ingen af oss var sinnad att gräla på
honom. Han fick sina slantar i alla fall, isynnerhet därför att
han verkligen behöfde dem. Vi frågade, om han hade familj.
Ja, hustru och flere barn. Hur många? 1, 2, 3 ... 8–––-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1890/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free