Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd till Kålåsens lappkapell, Anjeskutan och Stiklestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nej, vid närmare eftersinnande voro de 9, den siste parfveln
hade blifvit döpt i går, men han hade synbarligen ännu icke
blifvit fullt klar för Anders’ medvetande. Och hvad de lefde
af där uppe vid Torrön? Jo, fisk och ost och multor och litet
bröd ibland. Än potatis? Nej, det kunde icke växa där. Än
pengar då? »Pengar», svarade Anders med frimodig uppsyn och
smil om munnen, »pengar är något, som jag mycket sällan
får se».
Anjeskutan är ett ganska vidsträckt och åtminstone på
östra sidan långsluttancle berg, som utgör en del af den stora
fjällgrupp, hvilken från Anjesjon breder ut sig åt norr och
nordväst ända till på andra sidan norska gränsen. Sjekerfjällen är
ett gemensamt namn på detta parti af Kölen. Två ungefär
lika höga och lika formade spetsar kröna skutan; det har icke
lyckats mig att få en noggrannare uppgift om spetsarnas höjd,
men nog torde de vara något lägre än Åreskutan. Dock var
fjället nu, omkr. d. 1 Aug., väl försedt med snö; norra sidan
var t. o. m., enligt lapparnes vid Kålåsen utsago, alldeles hvit.
Till uppstigningen ifrån Gråsjö använde vi, som ej hade
anledning att fjäska, ungefär hela förmiddagen d. 29 juli.
Det var en äkta fjällvandring genom skog och myr, vatten,
snö, sten — och moln. Några besvärliga branter förekommo
icke förr än på sista slutet Största vedermödan vållade en
älf, som måste genomvadas. Men vi funno ett godt vadställe,
visserligen tämligen bredt, men knappt en aln djupt. Anders
erbjöd sig att bära oss alla öfver. Tre antogo anbudet och
företedde en ganska komisk syn, där de stora respektabla
karlarna hängde med ränslar och regnkappor på den hederliga
Anders’ rygg, icke utan synbar oro att bli tappade i älfven.
De tre andra gingo öfver på egna ben och med stöd af sina
långa påkar. Sådana äro vid ett dylikt tillfälle till största
nytta. Bottnen består här, liksom i allmänhet i dessa
högt-belägna vattendrag, af hala kullerstenar, på hvilka det gäller
att taga säkert fäste och balansera bra, för att icke ryckas
omkull af det kristallklara, iskalla och starkt strömmande vattnet.
En kullerbytta däri skulle i bästa fall vara ganska oangenäm
och högst förderfbringande, om ej annat, så åtminstone för
ränslarnas innehåll. Men vår öfverfärd gick lyckligt och väl,
och de, som hade gått öfver på egna extremiteter, hade fördelen
af att sedan icke behöfva bry sig om att undvika fotväta. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
