Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd till Kålåsens lappkapell, Anjeskutan och Stiklestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen illa, och med hans slöseri förhöll det sig så, att han en
gång vid resans början vållat, att sällskapet måste betala 1 kr.
75 öre pr person för en middag — något som den sparsamme,
koleriske vännen förklarade ej alls vara stilenligt med fotresande,
äkta turisters »levemaade». Äfvenså lade man märke till, att
Janne var noga med, att pigor och torpare fingo tillräckligt
med drickspenningar, under det att han däremot gärna ville
ställa så, att han blefve bjuden på middag af kyrkoherdar i stora
pastorat. När allt kom till allt, uppgingo de fyra
temperamenten i en särdeles lycklig samklang.
Så kom man då till riksgränsen, betecknad med en
»jsernstötte», som uppgifves stå 1,615 fot Öfver hafvet; det är
betydligt lägre än t. ex. det några mil sydligare Storlien.
Trakten är medelmåttigt vacker och gör ett skäligen fattigt intryck.
På gränsen rastade vi och åto litet matsäcksmat, halfva
sällskapet placerande sig i Sverige, de öfriga i Norge, medan
hunden Mulpus sprang bud mellan brödrarikena. — Ännu några
hundra fot västerut rinner vattnet i dåsig fart åt Sverige till,
och så besluter det sig ’helt tvärt att störta i väg ned till
Atlanten. Nu börjar också vägen att luta utför och gör det
fortfarande i jämn sluttning den ena milen efter den andra, så att
det är en fröjd att gå på den. Snart skymtar Sandvigens
prydliga gula byggning mellan granarna. Hotellet är särdeles
inbjudande, och på soffor eller golf sträckte vi ut oss, medan vi
väntade på en efterlängtad, riklig, civiliserad middag.
Önskar man icke utsträcka sin resa längre än till
Sandvigen, så har man ju i alla fall gjort en liten sidotripp in i Norge.
Man kan då gå samma väg tillbaka till Melen och där passa
på den ångbåt, som en och annan gång i veckan går öfver
Anjan och står i förbindelse med trafiken på Kallsjön. Man
skulle ju i sådant fall kunna stiga af vid Husa och därifrån gå
tvärs öfver Åreskutan till Åre station; det är en promenad på
endast några få timmar. Dock, om det är möjligt, bör man
icke vända vid Sandvigen, innan man ännu haft tillfälle att
se någon genuin norsk natur, utan åtminstone fortsätta till
nästa »skydsstation», Sulstuen. Dit är endast 1 1/2 mil från
Sandvigen, och den vägbiten är verkligen norsk-norsk. Från
Sulstuen kan man sedan på en något sydligare väg vända om öfver
riksgränsen till Skalstugan och Dufed, och har man därmed
gjort en liten lyckad rundresa i Jämtland med »afstickare» in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
