Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Bottenhafvet till Atlanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af mina läsare, som till äfventyrs skulle vara hågade att följa mina spår.
Den nedre delen af Sveriges, ja kanske hela norra Europas ståtligaste flod, Ångermanälfven, är för mycket bekant, för att jag skulle behöfva uppehålla mig med några beskrifningar öfver denna del af resan. Alltnog, min bror och jag befunno oss i Sollefteå efter en härlig färd från Hernösand. Vi voro bra utrustade: af kläder och andra saker medförde vi endast det allra nödvändigaste, men voro däremot väl försedda med godt humör och friskt mod. Det var en solhet dag i slutet af juni, som vi började vår vandring med att bestiga den allbekanta »Borgen» och ta den ståtliga utsikten öfver Sollefteådalen i betraktande. Vi träffade här för första gången en lapp, och jag minns, att vi betraktade honom som en långt framskjuten förpost från det land vi nu gingo att eröfra. Det bör dock anmärkas, att han var mycket vänlig och alls icke försökte afskräcka oss från våra tilltänkta fjällfärder. Detta är något, hvari svenskar, hvilka längre eller kortare tid vistats i fjällen, tyckas sätta ett särdeles stort nöje, i det de söka utmåla allt så hemskt och gräsligt som möjligt.
Ehuru Borgen är den mest bekanta utsiktspunkten i Sollefteå, torde den dock öfverträffas af höjderna ofvanför byn. Vill man styra sina steg dit, bör man efterfråga bonden Salén, Vestanbäck.
Från Sollefteå följde vi landsvägen, som löper utefter vänstra älfstranden, rastade i Ed och fortsatte på eftermiddagen till den nya järnvägsbron öfver Ångermanälfven. Denna bro, som i sanning är en ingeniörskonstens triumf, sträcker sig som en spindelväf från strand till strand och ter sig på långt håll som en lätt, sväfvande sky högt öfver den skummande älfven. Den besökande, som ej är fallen för svindel, har här en den angenämaste promenad omkring 45 meter öfver de brusande forsarne, och låter han blicken fara ut öfver den omgifvande näjden, så möter honom ett det härligaste panorama Ångermanland har att uppvisa. Nu innan järnvägen är invigd, får man obehindradt promenera på brons gångbanor; det är att hoppas, att banbefälet skall visa sig tillmötesgående mot turister under kommande år. Om man passerar detta ställe vid 6-tiden på eftermiddagen, så blir man i tillfälle att se det laxfiske, som här idkas af närliggande byar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
