- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1890 /
27

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Bottenhafvet till Atlanten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem smorda i nästan hvarje bondgård eller säterstuga, så att det ej är nödvändigt att medföra smorningen. Jag tror, att det kunde vara lämpligt, att utom vanliga halfstrumpor också medföra ett eller två par långstrumpor, hvilka skulle komma till användning, när man blir nödsakad att ligga ute. Då fotbeklädnaden är det vigtigaste af allt, har jag något utförligt uppehållit mig vid denna del af utrustningen. En annan vigtig fråga är: hur bör en vandrare skydda sig mot regn? Att gå med paraply kan väl icke falla någon in; men rätt vanligt är att få se så kallade amerikanska regnkappor begagnas. Jag har själf aldrig försökt detta sätt, men det förefaller mig skäligen opraktiskt. Jag kan icke förstå, hur man kan gå en längre dagsmarsch i en sådan kappa, som dels är alldeles för varm, dels hindrar en att ta ut stegen. För öfrigt kan man ej spänna ränseln utanpå, och sätter man kappan utanpå ränseln, så blir det hela rysligt tungt och klumpigt.
Jag brukar begagna en sorts regnkrage af tunnt ljusgrått tyg. Denna krage går ned till armbågarne och är så vid, att den ledigt går utanpå ränseln. Den är för resten icke större, än att man lätt kan stoppa den i fickan. Den är ej till det ringaste hinder, vare sig man vill framtränga genom en tät skog, eller man sitter vid årorna och ror. Man skulle icke kunna tro, att en sådan kappa skulle vara något egentligt skydd, men jag har varit i tillfälle att profva den i de värsta oväder såväl på sjöar som i fjällmarker och på landsvägar, och den har bestått profvet.
För att detta skall vara en möjlighet, är det dock nödvändigt att låta impregnera sina kläder, så att de stå emot vattnet. Detta göres hos Svenska impregneringsaktiebolaget i Stockholm. Denna firma förevisar tunna, nästan genomskinliga tyger, som äro så täta, att man kan slå en hel karafin vatten i dem, utan att en droppe går igenom. Man bör dock ej häraf draga den slutsats, att tyget är alldeles vattentätt, ty om det regnar hårdt, så slår vattnet nästan genast igenom. Icke desto mindre är det en stor fördel att ha sina kläder impregnerade, ty vattnet rinner lätt af dem, de torka ganska fort.
De flesta fotvandrare pläga medföra en filt, något som också torde få anses ganska lämpligt. Denna filt plägar vanligtvis vara fastspänd öfver eller under ränseln. För min del tycker jag ränseln aldrig sitter riktigt bra med detta otympliga bihang; jag brukar derför bära filten särskildt, inrullad i vaxduk i en rem öfver axeln. Detta är särdeles bekvämt, emedan remmen och filten då bilda liksom ett stöd åt ena armen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:50:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1890/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free