Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det har sålunda från turistsynpunkt icke varit fördelaktigt, att denna hållplats indragits och otvifvelaktigt synes, att de kostnader, som det för statens järnvägar skulle medföra att ett par månader under sommaren låta tågen göra uppehåll vid Fridhem, skulle väl uppvägas af en ökad persontrafik. — Nu händer att genom särskild skrifvelse till distriktets trafikdirektör för något särskildt fall tillstånd kan medgifvas, att tåget får stanna vid Fridhem — men det händer ock — och kanske oftare — att svaret blir nekande. Den väg, som emellertid alltid står öppen utan alla tillståndsbevis, går öfver fjället, och om än den vägen är mödosam, så är den ock stärkande för kroppen och framförallt uppfriskande för själen i långt högre grad än färden i den bekväma vaggonen. — Man bör dock ej ensam med vägvisare företaga denna färd utan i sällskap, hälst 3 à 4 personer.
Det var en solklar sommarmorgon kl. 6, som ett sällskap af 4 personer med en gammal lapp som vägvisare samt en pojke och en häst med matsäck och filtar begaf sig af från Storlien. Lappen skulle nu föra oss genaste vägen, men den 73-årige gubben, som var ifrån Rörås, hade ej på 20 år gått öfver dessa fjäll, och minnet svek honom så fullkomligt, att vi måste låta hästen, som årligen några gånger gjorde denna promenad till Rensjön, öfvertaga vägvisarens roll. Sålunda lämnades hästen i frihet, och vi följde och framkommo ock till rätt plats vid öfre Rensjön. Troligen gjorde dock vår vägvisare några krokvägar, ty 6 timmar åtgingo, innan vi voro vid Rensjöns strand. Dagen var tryckande het, ingen vindfläkt, ingen skugga. Endast två af oss voro nog karaktärsfaste att ej falla för frestelsen att dricka ur de talrika fjällbäckarne som passerades — men vi två svagare kände oss uppiggade, så snart sorlet af en bäck nådde örat och knappt hunno vi fram till någon af dessa fjällets »skrattande barn», förrän vi lågo framstupa med näsa och mun i vattnet. Det hör ju till turistregierna att icke dricka vatten under fjällvandringar och det är kanske riktigt — men att vi två som drucko oupphörligen ur hvarje fjällbäck, icke voro tröttare eller svettades mera än de, som ej drucko, är ett faktum. Efter en vandring upp och ned i mjuk mossa under 6 timmar smakar ett bad i Rensjöns klara vatten förträffligt, och därefter uppdukades frukosten på den friherrliga verandan. Bad och mat hafva en förunderlig makt att omstämma människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
