- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1890 /
40

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storlien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Återtåget togs en annan väg, gick betydligt lättare och var verkstäldt på 2 timmar. Vid Enaforsholm, där det öfriga sällskapet väntade, intogs middag kl. 6 och kl. 8 var man åter i hufvudkvarteret Storlien.

Ännu en utflykt, som älskare af vacker natur ej underlåter att göra från Storlien är med järnvägen till första stationen på norska sidan: Meraker. Från denna korta och bekväma utflykt kan antecknas, att sedan man passerat riksgränsen, öppnar sig en stor och härlig dal genomfluten af en skummande älf och omgifven af höga träd bevuxna fjäll med snöskimrande toppar. Man är likasom genom ett trollslag förflyttad från den kargaste natur till en nästan yppig växtlighet, uti hvilken byar och enstaka gårdar ligga inbäddade. Från stationens bröstvärn har man den bästa utsikt öfver denna dal, som vid dämpad belysning erbjuder den vackraste tafla med mjukt perspektiviska förtoningar och en rikedom af smältande färgskiftningar.

Storliens närmaste omgifningar äro fula, men präktiga naturscenerier kan man ofta få skåda utan att gå många steg. Den lilla terrassen vid flaggstången inom stationens eget område är en utsiktspunkt, som vid aftonbelysning företer det rikaste färgspel, då alla regnbågens djupa färger vid solnedgång utgjuta sitt ymnighetshorn öfver bergens skarpa konturer, som så rent aftecknas i den klara luften, och purprade skyar kasta sin guldglans på fjällens gnistrande snötoppar. Man behåller länge intrycket af en sådan syn, och när man nödgas lämna Storlien, sker det med saknad och med längtan att åter en gång få lefva detta fria lif mellan fjäll och sjö, älf och skog i denna härliga natur.

                                Aquila.

*







<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:50:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1890/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free