- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1890 /
65

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinnekulle.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvart man än leder sina steg i den vackra nejden, möter
man växlande taflor. Förirrar man sig in mellan löfpartiens
mörka skuggor, träffar man lätt på någon gångstig, som leder
in bland de hemlighetsfulla snåren. Här är svalt och tyst.
Genom trädkronorna silar solljuset ned och bildar röda
solfläckar på marken. Uttorkade och tystnade rännilar slingra
sig fram mellan ormbunksruggarne, och i de stora trädens
fuktiga skugga frodas mossor, svampar och blågröna blad af alla
slags skogsblommor.
Eller står man i Mörkeklefs grotta och lyssnar till den
porlande vattenstrålen, som klar och svalkande kväller fram
ur klippan, medan blicken öfver en ocean af böljande
löfmassor sväfvar ända långt bort öfver Venerns glittrande yta för
att stanna vid Leckö slott, som höjer sina gamla förfallna torn
och sin stolta hvita fasad högt öfver träden på Kållandsö.
Eller har man klättrat upp på själfva hjässan så högt man
kommer. Man vandrar ibland granar i ett nästan jämtländskt
landskap. Hvar man än kommer till kanten af den tämligen
rymliga topplatån, öppna sig vida utsikter än öfver det öfylda
Venern, på hvars stränder man dunkelt skönjer Lidköpings
och Mariestads husrader, än öfver den vida Vestgötaslätten med
Billingens flacka höjdsträcka i bakgrunden. En oändlighet af
gårdar ligga utsådda öfver fälten. Röken bolmar ur
skorstenarne, och från ett aflägset fjärran uppfångar man det dämpade
rasslet från ett öfver slätten framilande bantåg.
Strängt taget skulle det nu vara min skyldighet att
omnämna det antal kyrkor, som man ser från Kinnekulles topp.
I en beskrifning öfver en svensk utsikt är nämligen sedan
urminnes tider denna uppgift obligatorisk. Kyrkorna äro för en
utsikt hvad hästsvansarne äro för en muhamedansk pascha.
Det är antalet af dem, som bestämmer rangen. Att jag här
vågar underlåta denna reseskildrarens dyrbara plikt beror
emellertid mera på bristande förmåga än felande vilja. Kyrkorna
i Kinnekulleutsikten voro nämligen så ohyggligt många, att jag
tvärt afstod från försöket att räkna dem.
På intet ställe af Kinnekulles hjässa kan blicken
obehin-dradt löpa horisonten rundt. Toppen är därtill allt för flack
och trädbevuxen. Emellertid lär det vara meningen att
därstädes uppföra ett utsiktstorn, som skulle vara tillräckligt högt
för att lämna ett fullständigt »Rundschau». Härpå komme ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1890/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free