- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1890 /
73

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bestigning af Kebnekaisse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tät, snårrik björkskog vår vandring på fjällsluttningarna utmed
sjön Ladtjojärvi. Nere vid sjön träffade vi några lappar, som
visade oss vägen till sin kåta, hvilken var belägen på
sluttningen af fjället Tjäuratjåkko strax öfvan björkgränsen. Vi
komrno efter mycket besvär dit och beslöto oss för att
tillbringa nätterna i den endast en half mil från foten af
Kebne-kaisse belägna kåtan hellre än i tältet, emedan temperaturen
nattetid var mycket låg.
Ifrån kåtan syntes på en mils afstånd den pyramidformiga
helt och hållet snötäckta toppen på Kebnekaisse. Morgonen
därpå skulle vi börja att bestiga fjället. Finnen, som vi hade
i vår tjänst, — hans namn var Hartvig Johansson Fjellborg —
föreslog, att vi skulle gå öfver Tjäuratjåkko till glaciererna
mellan Kebnekaisse och Kaskasatjåkko, och där försöka att
bestiga fjälltoppen.
Vi lydde hans råd och gingo från kåtan kl. 11 f. m. den
5 juli uppför en till en början sakta stigande, men sedan brant
och stenig sluttning af Tjäuratjåkko. På sluttningen fans en
hjord af omkring tusen renar, hvilka vid vår ankomst
skyndsamt flydde uppåt fjället. Efter en ansträngande klättring nådde
vi en fjällplatå, hvars vestra sida begränsas af den djupa
dalgång, hvari Tarfalekälfven flyter. Men ännu besvärligare blef
det att komma ned till denna djupa dal. Vi gingo sakta snedt
utefter de stora stenskredena. Men emellanåt förlorade vi
fotfäste och rasade ned, midt uti de stora nedglidande
stenhoparna, som täckte oss ända till knäna. Efter några timmars
förlopp kommo vi ned till dalgången, men här var det nästan
lika svårt att vandra fram öfver stenhoparna som där uppe.
Slutligen anlände vi till ett snöfält, som af stoft var färgadt
brunt. *) På andra sidan detta snöfält, som bildade en tunnel
öfver en af flodarmarne, lågo en mängd stora stenblock, hvilka
en af Kebnekaisses glacierer fört dit ned. Vi stego här upp
på glacieren, som till en början visade en brant, af tjock snö
betäckt yta. Längre upp var isen bar och lutningen ännu
större, hvilket gjorde att vi oupphörligt halkade med våra
lappskor, som vi oklokt nog begagnade på denna isvandring.
*) Dr Svenonius, som i slutet af Augusti 1886 besökte trakten, fann
just på dessa snöfält den röda snöns intressanta företeelse i sällspord grad
utvecklad. De af honom tagna profven lära vara undersökta af prof. W.
B. Wittrock.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1890/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free