Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bestigning af Kebnekaisse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dal synes vara den enda lämpliga utgångspunkten för en
be-stigning af Tolpagorni. Molnen hade skingrat sig, så att man
hade en vidsträckt utsikt öfver de kringliggande lägre fjällen.
Särskildt egendomligt syntes ett åt sydvest, som hade en stor
cirkelrund fördjupning med ifrån en punkt reguliert utgående
mindre insänkningar, hvilka på afstånd sedda liknade en
ofantlig solfjäder. Här uppe på en höjd af 1420 meter och flere hundra
meter ofvan snögränsen träffades bland snö åtskilliga exemplar
af fjällväxten Ranunculus glacialis, med mörkröda blommor.
Finnen trodde aldrig, att vi skulle kunna finna toppen i
den täta dimma, som omgaf den; men då solen började att lysa,
och molnen allt mer skingrade sig, hoppades vi att snart få se
den igen och kunna leta oss fram till densamma. Vi klättrade
därför uppför det branta, steniga fjället på den emot Tolpagorni
vända sidan och kommo upp på en fjällplatå 1760 meter hög.
Under klättringen upp på fjället mätte jag den midt emot
liggande Tolpagornis topp, som jag fann vara 1650 meter hög.
Uppe på fjällplatån syntes ånyo Kebnekaisses topp, men emellan
den och oss var en djup dalgång. Vi klättrade utför fjället
och uppnådde dalbottnen, hvilken jag mätte och fann vara
1550 meter öfver hafvet. Från en snödrifva i dalen rann en
liten med utmärkt godt vatten försedd rännil. Denna liksom
föregående dal samt det mellanliggande fjället voro af föregående
dagars nederbörd ymnigt snöklädda.
Solen hade nu börjat lysa och uppvärmde något den kalla,
friska luften på fjällen. När vi nu stego uppför den sista
fjällsluttningen, började de högre, fjärran belägna fjällen höja sig
Öfver dem, som närmast omgåfvo oss. Snart voro vi i
jämnhöjd med det sista fjället vi passerade, och då öppnade sig en
vidsträckt utsikt öfver de snöiga fjällen söderut. Om en stund
kommo vi in på ett hela toppen omgifvande isfält, som var
mycket svårt att framskrida på. Det höjde sig småningom
till en tämligen stor platå, vid hvars ena kant toppen reste sig.
Uppe på isfältet lågo flere stenar, dock för stora att taga med
sig för att uppsätta ett minnesmärke på den branta toppen.
Vi gingo till vestra sidan af toppen, ty den föreföll där
mindre brant.
På några meters afstånd ifrån ett bråddjup, hvars botten
bildades af den glacier, som vi den 5 passerade, uppklättrade
vi på knäna. Men då stigningen blef brantare nekade finnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
