Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luleå—Gellivare—Harsprånget—Jokkmokk— Storbacken—Edefors—Luleå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vatten (ganska svår sträcka cirka 4 mil)» — läste han, och
vidare, att en gångstig derifrån leder till Harsprånget, som på
en tabell öfver »breda fall» i samma tidskrift upptages i 3:dje
rummet med 75 meters höjd (Niagara i fjerde med 50,
Trollhättan med 30 o. s. v.).
Vi voro genast ense om mitt förslag att utsträcka färden,
från början endast afsedd Luleå—Gellivare tur och retur, till
Harsprånget och derifrån taga vägen öfver Jokkmokk och
Storbacken till Luleå.
Följande förmiddag kl. 9 voro vi på väg till Malmberget
med middagen i kont på ryggen; banan, som vi följde, stiger
Tätt ansenligt, och den 7 kilometer långa vägen var ganska
tröttsam; malmbitar här och där, stundom så ymnigt att det
syntes som banken vore af järnmalm, förrådde, att vi nalkades
det ryktbara berget, som till det yttre icke företer något
ovanligt. Det reser sig med högsta toppen något öfver
skogsgränsen, temligen enstaka öfver den i allmänhet skogbeväxta och
sumpiga nejden.
Järnvägen träffar berget på dess nordöstra sida och går ett
godt stycke in i det malmlager, som källas Kungsryggen.
Gellivare malmberg är icke liksom Luossavare och
Kierunnavare ett berg af idel järnmalm, utan malmen
förekommer i större eller mindre lager i gråberget. I Kungsgrufvan
— »grufva» är här måhända ett något oegentligt uttryck, ty
den får icke fattas som en gräfd eller sprängd fördjupning
uppifrån, utan är från bergets sida, likt en tunnel banad in i
detsamma; också talas ej här om att gå ner i grufvan utan in i den
— i Kungsgrufvan, som vi först besågo, är detta lager flere
manshöjder högt, och huru mycket malm, som kan finnas på
djupet är okändt. Vi vandrade sedan uppför bergssluttningen
vid randen af denna, i Malmberget sprängda, gång, hvars malm
— fortfarande svartmalm — hade en svagt blå färgton och
finkornig struktur och lär vara mycket eftersökt, liksom dess
värde står högre än de andra grufvornas. Af apatit och
horn-blende, som här och hvar voro insprängda i Kungsgrufvans
malmlager, syntes här ej ett spår.
Vi ströfvade sedan kring på berget och utvalde en vacker
plats på Kungsryggen, där vi slogo oss ned och intogo vår
middag.
Det måste fröjda hvarje svenskt hjerta, att detta Gellivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
