Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luleå—Gellivare—Harsprånget—Jokkmokk— Storbacken—Edefors—Luleå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu ändtligen är medelst järnväg förenadt med Bottniska viken,.
och tänker man på dess aflägsna läge i rama obygder, huru
jämförelsevis föga gammal kännedomen om dess naturliga
rikedomar i sjelfva verket är, den oftast oriktiga föreställningen
om klimatiska förhållanden i dessa trakter *) och de ofantliga
kapitaler, som fordrats för dessa rikedomars tillvaratagande, må
kanske erkännas, att det kommit fort nog. Det är dock ej
mer än ungefär 180 år sedan Gelivare först omtalades
(nämndes då Illyvara) och ej stort mer än 30, sedan professor
Erdman gjorde en verklig geologisk undersökning af Malmberget.
Efter dylika reflektioner »stego vi ned» från grufvorna och
hade tur att få följa med en dressin till »staden»; kl. var 5,
och vi hade hoppats att redan samma afton få anträda färden
till Harsprånget.
Det visade sig dock snart, att en promenad dit icke var
en så smal sak, som vi föreställt oss; en förare från Gellivare
ända fram stod ej att få, och vi lyckades ej ens få tala med
någon, som gått denna väg. Vi upplystes äfven om att vägen
gick miltals öfver ospångade myrar, våta somrar omöjliga att.
gå öfver, dessemellan öfver berg och oländig skogsmark, och
att gångstig icke fanns på långa sträckor. Cirka 1 1/2 mil från
Gellivare skulle finnas ett nybygge, Hovanen, der vi möjligen
kunde få lots till ett annat, lika långt derifrån, Jutsåråva,
hvarifrån sådan kunde erhållas till Porjus och derifrån till
Njommelsaska, såsom lapparna kalla Harsprånget.
Utan någon som helst vana vid eller erfarenhet af
vandringar i sådana trakter ryggade vi ett ögonblick tillbaka för
den något äfventyrliga färden, men beslöto oss emellertid för
densamma, sedan vi fått veta, att myrarna till följd af den
långvariga torkan säkerligen ej voro allt för svåra.
Samme yngling, som fört oss upp till Dundret, kände
vägen till Rovanen och var villig lotsa oss dit. Kl. 7 på aftonen,
voro vi redo att anträda färden. Medlidsamt tittade herr X,
som vi mötte vid hotellet, på min fotbeklädnad — ett par
vanliga storstöflar — och förklarade, att med sådana skulle jag
aldrig komma fram till Harsprånget och yttrade dessutom sin
farhåga, att vi skulle blifva fastnande i myrarna. Vi läto
oss-emellertid ej afskräckas. De många svårigheterna att nå det
*) N. B. Gellivare ligger 30 mil nordligare än Umivik på Grönland,
hvarifrån Nansen företog sin beryktade färd öfver inlandsisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
