Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luleå—Gellivare—Harsprånget—Jokkmokk— Storbacken—Edefors—Luleå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vall redo att fortsätta färden. Vi roddes öfver Nietsak till
Rovanen; det blåste skarpt, och vågorna slogo öfver den smala
båten. Efter en timmes rodd voro vi framme. Stugan låg ett
par bösshåll från stranden. Roddaren, som icke vågade lemna
båten, vände åter, och vi knogade upp med vårt bagage,
innehållande i tvenne kontar några buteljer öl, något bröd, smör
och konserver, strumpor, ylle och ett par filtar.
Vid vår ankomst till stugan stod kvinnan vid bron jämte
en lång karl, med långt, tofvigt skägg och hår, som räckte ned
till axlarna; ett kruthorn stack upp ur fickan, och en väldig
knif var fäst i bältet kring lifvet. Ingen af dem syntes vara
lapp. Jag kände något liknande räddsla, ensamma som vi voro
i ödemarken med ett par menniskor, som vi icke kunde få ett
ord ifrån.
»Är det Ni, som skall föra oss till Jutsa?» frågade jag
kvinnan.
Ej ett ord till svar, hon tittade endast på kontarna. Lika
omöjligt var att få ett svar af karlen.
»Talar Ni finska?» »Talar Ni lappska?»
Icke ett ord; han också betraktade blott våra kontar.
Vi hoppades få höra dem tala med hvarandra, men de
förblefvo ohjelpligt stumma. Jag började frukta, att de hade
några onda afsikter. Efter en stund försvann kvinnan i stugan.
— Jag sporde mig sjelf, om vi verkligen voro här för vårt
nöjes skull.
Vår farhåga var emellertid ogrundad; kvinnan kom
tillbaka, surrade fast kontarna på ryggen, afbröt en tallkvist, som
hon kastade på stigen (det bör anmärkas att till Porjus
saknades oftast här och hvar tillstymmelse till gångstig), sade mäss
(marsch!), och så bar det i väg. På hennes uttal af »marsch»
förstodo vi, att hon var, finska. Karlen följde oss med sina
blickar, så länge han kunde, men snart voro vi inne i
busksnåren.
Kulturgränsen *), som är utstakad strax förbi Rovanen,
passerades, likaså en myr och vi kommo till ett lågt, men
långsträckt berg, kvinnan kallade det »Niorova». Kl. 3 voro vi
*) Eller odlingsgräns, en i afvaktan på afvittringens fullbordan, och till
skydd för lapparne utstakad gränslinie mellan fjällbygderna och de till odling
tjenliga delarna af Vester- och Norrbottens läns lappmarker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
