Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luleå—Gellivare—Harsprånget—Jokkmokk— Storbacken—Edefors—Luleå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastar det tillbaka i kitteln, där det öfver all beskrifning
våldsamt kokar, sjuder, fräser; det är som vore alla lidelser
lös-släppta i vansinnigaste tumult.
Till denna bergvägg, från det öfversta fallet omkr. 40
meter, kan man öfverskåda den rasande strömfåran, som synes
försvinna i djupet, men med en skarp krökning, dold af en.
hög bergvägg, med en svindlande fart genom fall på fall och
oupphörligen hindrad af klippor och stenar, hastar utför en
sträcka på 2 kilometer; — där ligger älfven 74 meter lägre än
vid öfversta fallet.
Det finnes ingen punkt, hvarifrån hela denna sträcka kan
på en gång öfverskådas och enligt förarens utsago icke ens en
längre, än den nu beskrifna. Men det bedöfvande dånet, den
hemska, mörka klyftan, dit den uppgående solen kastade sina
strålar, som brötos af det skummande vattnet, yrande vida
omkring ända upp mot den oregelbundna, ända till 50 m. höga
svarta klippstranden — äro nog för att åstadkomma ett
oförgätligt skådespel.
Vid detta naturunder har kanske mången gång en ättling
af det snart endast i dikten kvarlefvande slägte, som detta
landskap ännu tillhörer, återvändande från kapellet, biktat sitt
tvifvel:
»Jag söker väl gömma de ord, som han sagt,
men fädernas ock, i mitt minne;
med tvingande allvar min fader har lagt
fornåldriga bud på mitt sinne,
och derför jag smörjer med renarnes merg
i nattliga dimman på ödsliga berg
de svarta, de kantiga stenar».
Jag skulle gerna hafva stannat flere dagar i denna
intressanta trakt och sökt följa älfven under hela denna sträcka. Af
en egendomlig grotta, hvars tak utgjordes af ett 3 meter långt
och lika bredt klippblock, skulle med några stockar, hvaraf
bland vindfällena fanns rik tillgång, lätt kunna åstadkommas
en bostad för några dagar under den varma årstiden. Men
föraren manade till uppbrott, och vi nödgades fortsätta vår färd
till Ligga.
Han förde oss förbi klyftorna ett stycke från älfven, och
kl. 3 på morgonen voro vi vid en vacker, i älfven utskjutande,
löfklädd udde vid Pakkossele. »Sel» kallas det lugna vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
