Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulitälma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med flere stora jöklar mot norr. Berget rakar upp i en sylhvass
topp, och med sina väldiga stup och sin hvassa egg ser den
just icke så lätt ut att gifva sig i färd med. Man ser härifrån
toppen i dess längdriktning. Den vestra spetsen skyler en stund
helt och hållet den bakom liggande östra och högsta toppen.
Markens växtlighet har nu så godt som upphört, och det går
med jämn stigning uppför oftast i flatstenig ur, som småningom
blifver mera skarpkantig och mindre angenäm för fötterna.
Kl. 3 uppnå vi foten af toppkägglan och befinna oss nu på en
höjd af omkr. 3,000 f. Toppen har höljt sig i dimma, så att
högsta spetsen icke synes fullt klar. För att afvakta dimmans
lättande och för att hvila en stund slå vi oss, efter en half
timmes marsch uppför, ned på fjället, hvarest inom kort den
medförda kaffekitteln puttrade Öfver en blossande eld. Medan
kaffet kokade, passade jag på tillfället och tog flera fotografier
af omgifningarne, bland andra en af Södra Sulitälma (se
nästa sida). Den andra bilden visar nordvestra och södra
topparne sedda från Rapisvari. Midt på taflan synes det öfversta
af Salajöekna och der bakom reser den på svenska sidan
liggande norra toppen sin syl hvassa pik.
Dimman hängde emellertid envist kvar vid Stortoppen, men
kl. 5,4 5 började vi icke desto mindre på allvar uppstigningen,
kvarlemnande ränslarna och fotografi apparaten på hviloplatsen.
Det bar tämligen brant uppför öfver storstenig ur, öfversållad
af stora klippblock, som delvis voro så lösa att vi måste
använda stor försiktighet för att icke åstadkomma ras. Genom
att gå på afstånd från hvarandra och hålla oss uppe på sjelfva
eggen voro vi dock någorlunda i säkerhet. Deremot måste
man, om man hade anlag för svindel, noga akta sig för de
otrefliga bråddjupen till höger. Fast berg kunde vi knappast
upptäcka. Brantare och brantare blef det allt efter som
toppen spetsade till sig, och understundom nödgades vi äfven
använda klättring. Kl. 6,45 nådde vi Vardetoppen (vestra
toppen). Denna är blott några alnar i omkrets. Här är det som
»den geografiske opmålings» varde är upprest. Med branta stup
på båda sidor fortsätter eggen, mer och mer smalnande, mot
nordost. Som denna del af eggen såg tämligen halsbrytande
ut, stannade Petter, som hittills hade visat sig vara en käck
och duktig vägvisare, och förklarade bestämdt, att han icke
ville gå längre: »han ville icke ta lifvet af sig». Hit hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
