Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulitälma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följt Rabeau och flere andra, men längre fick ingen honom
med, likasom han bestämdt afrådde oss från att fortsätta, ty
på Stortoppen hade ingen varit och dit kunde icke heller någon
komma, åtminstone denna väg. Låtom oss derfor, medan vi
stå där ovissa, om vi skola våga färden utan förare, och väntande
på, att Stortoppen skall träda fram ur dimman, se litet närmare
på den storartade utsikt, som Vardetoppen erbjuder.
Utsikten från Sulitälma kan i vidd och storartad vildhet
mäta sig med de största i Jotumheimen. Den liknar, som en
bekant svensk författare yttrat, »ett af storm upprördt haf, hvars
vågor plötsligt stelnat». Rundt omkring omgifven af
fjälltoppar och väldiga jöklar ser man dock förbi dessa ut öfver
fjällvidderna, så långt ögat når. Söderut på sjelfva riksgränsen
tronar Nordre-Saulo (5,500 f.). Berget ligger der på omkring
1 1/2 mils afstånd ensamt och majestätiskt — ett riktigt
gammalt ordentligt gränsröse. Det är elegant pyramidformigt med
stora isarmar nedskjutande på sidorna. Ute på vidden ser man
Kjelvand, Balvand och flera andra sjöar i riktning mot
Saltdalen, hvarest Solvågtind, Ölfjeld och Satertind, alla omkring
4,000 fots berg höja sig på omkring 3—4 mils afstånd. I
sydvestlig riktning har man den 6—8 mil aflägsna Beierens många
spetsar, bland hvilka Ramsgjeltind, Tellingen och Höitinden
lätt igenkännas. Bakom dessa ser man med kikare några
kolossala snöflak. Det är Svartisens utanverk. Öfver Saltens- och
Skjeerstadfjordarnes stora blänkande vattenytor med deras många
framskjutande uddar når ögat ända bort till den långa halfö,
på hvilken Bodö är beläget, och allt talar för att man litet
norr derom med en god kikare skall kunna se till och med
Lofotens 17 mil aflägsna fjällrad. Jag har nemligen långt ute
på Vestfjorden sett riksgränsfjällen med blotta ögat. För
tillfället var det något disigt utåt hafvet, så att utsikten var stängd
åt detta håll. Djupt under oss ligger det mörka, skogkransade
Langvand i hela sin utsträckning från öster till vester. Mot
nordvest och norr skönjer man Blåmannens och Linajseknas
väldiga snö- och ismassor och bakom dessa glacieren
Tulpajrekna med Sörfoldens fjäll. Hvart man än vänder sig mot
vester eller norr inom de närmaste omgifningarne har man snö
och is. Vildast och mest sönderrifven är den rätt i norr på
omkring 1 1/2 mils afstånd liggande Ålmajalosjsekna, ur hvars
sköte det mäktiga Ålmajalos (enl. W. = dristige mannen) med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
