Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök vid Kårsojökeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vigtig uppgift är jökelns kartläggning i större skala.
Därvid böra naturligtvis äfven bijöklar eller sidojöklar
medtagas. Om jag ej missminner mig, rinnas nämligen fyra eller
fem bijöklar, som utmynna uti nu ifrågavarande hufvudjökel.
Bland dessa ådrager sig en på södra sidan särskild
uppmärksamhet, emedan en väldig gruskägla å hufvudjökelns södra
sida synes uppkomma genom ett periodiskt utsvällande af denna
bijökel. (Jfr bild 6.) Likaså bör kartan upptaga moräner,
såväl sido- som midtmoräner; äfvenså sprickområden etc.
En undersökning enligt nu antydda grunder kräfver
visserligen ansenlig tid, men man kan ordna densamma så, att
flere af traktens jöklar samtidigt studeras. Äfven är det
önskvärdt att åtskilliga af dessa undersökningar upprepas under
flera år.
Det inses lätt att jöklarnes nuvarande största praktiska
betydelse ligger i deras egenskap att vara så att säga fasta
upplagsplatser för nederbörden och därigenom icke märkbart
sinande källor till våra största floder. Men det är ej blott från
denna synpunkt som jökelstudierna få så stor betydelse. En
stor mängd företeelser i det öfriga landet erhåller först genom
dem sin tolkning. De hafva nämligen en mycket stor och
intressant historia och vigten af historiens studium för att
förstå samtiden bekräftar sig äfven här. Under vandringen
genom hela den mer än milslånga Kårsodalen finna vi en mängd
stenblock af bergarter, hvilka icke anstå i de närmaste
fjällsidorna, men hvilkas ursprung vi snart återfinna uti de ur
isen uppstigande klipporna långt inne på jökeln. Då dessa
stenblock (»jättekast») aflastades, sträckte sig således jökeln
ända hit. Men än mera, då vi på återvägen nalkas östra
ändan af Torne-träsk se vi en mängd fordna strandlinier, som
utmärka att vattenytan i denna sjö engång nått
hundradetals meter öfver sitt nuvarande läge. Samma förhållande kan
ses vid en mängd andra högt belägna lappska och
norrländska sjöar. Det torde nu mera få anses som bevisadt, att
detta höga vattenstånd rådt under den tid, då sjöarna voro
afspärrade från sina nuvarande utlopp genom väldiga
jökelmassor. Men, för att fatta oss kort: studiet af jöklarnas
intressanta historia har lärt oss, att äfven dessa ismassor voro
endast att betrakta såsom de långsamt försvinnande resterna
af det oerhörda istäcke, som under den långa istiden fjättrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
