Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm—Luleå—Har språnget—Stora Sjöfallet— Kvikkjokk—Fagerlid—Bodö—Trondhjem— Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss i närheten. Vi märkte, att vi passerat vattendelaren, ty
vattendragen runno vesterut, och öfverraskades snart af att
befinna oss invid ett stort vatten, sjön Lommijaur i Norge. Vi
följde sjöstranden utefter sjöns hela längd, hvilket betyder
detsamma som närmare en mils oafbrutet vadande öfver de från
den branta fjällväggen ofvanför oss nedstörtande vattenmassorna.
På sina ställen, där fjället stupade direkt ned i sjön, var det
minsann icke lätt att komma fram. Det måtte hafva regnat
fruktansvärdt på Sulitälma, ty våra karlar, som gått vägen fram
flere gånger, sade sig aldrig ha sett någonting motsvarande.
Omsider nådde vi sjöns slut och hade sedan ytterligare
en half mils marsch, tills vi plötsligt flere hundra fot under
oss fingo syn på en sjö, Langvand, vid hvilken Fagerlid, målet
för vår färd, var beläget. Att komma ned till sjöstranden var
emellertid ingen lätt sak, ty vägen var ytterst brant och våra
fötter illa medfarna. Ett vattenfall; som från högsta platån
kastade sig i flere afsatser ned i sjön, var beundransvärdt
vackert och kom oss att glömma både hunger och trötthet. Efter
rodd öfver sjön voro vi kl. 11 på natten i Sören Larssens af
turister ofta besökta hus, där vi af gubben och hans söner
mottogos som gamla vänner.
Våra strapatser voro nu slutade. Vi hade ämnat härifrån
bestiga Sulitälma, men den långt framskridna tiden tillät oss
icke att afvakta ett därför gynsammare väder.
Med saknad skildes vi här från bröderna Holmbom, hvilka
vi lärt känna och värdera som de utmärktaste vägvisare, åt
hvilkas erfarna ledning man obetingadt kan öfverlemna sig
under hvilka förhållanden som helst. Kl. 8 följande morgon
begåfvo vi oss af, rodda af Petter och Olle Sören öfver den
smala och långsträckta, af höga branta stränder omgifna, sjön
Langvand. De på sjöns norra strand belägna koppargrufvorna
egas af svenskar, hvilka från sjöns vestra ända till den
nedanför belägna sjön Övrevand anlagt en 12 km. lång, präktig
landsväg, som slingrar sig utmed bergens sidor och på sina ställen
tyckes hänga i luften. Vi Skjönstaa togo vi åter båt och rodde
öfver Övrevand, hvars allvarliga storslagna omgifningar äro om
möjligt ännu mera tilltalande än Langvands, samt slutligen
öfver Nedrevand till det vid en vik af Skjerstadfjorden belägna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
