Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ofvan Polcirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tandvärk, hvilken sedan var honom en trogen följeslagare
på hela resan.
Vid 1/2 6-tiden voro vi i ordning och traskade uppför
Varvekdalens sida. Frampå f. m. togo vi farväl af Sulitälma
och fingo i stället skåda Staika, som reser sig söder om den
vackra sjön Vaimok. Flere smärre snöfält passerades. I
allmänhet består jordytan af en hård och mager gräsmatta, som
är utmärkt att gå på. Ofta är den alldeles täckt af stora,
flata stenflisor och ibland råkar man in i en af skarpkantiga
stenar bestående »ur», som ej just är angenäm för fötterna.
Vår färd gick i en rätt enformig dalgång, till dess på e. m.
helt plötsligt en hänförande tafla upprullade sig framför oss.
Tarradalen ligger under våra fötter, bevuxen med frodig,
ehuru låg björkskog. På dess andra sida reser sig brant
det mäktiga, mångspetsade fjället Tarrekaisse. Längst i
sydost utbreder Tarrajaur sin lugna vattenspegel. Kikaren togs
fram och vi spanade ifrigt efter hyddan därnere. Våra karlar
voro mycket intresserade häraf och särdeles begifna på att »få
titta». Nu, bar det af med rask fart nedåt utför de sumpiga
bergssluttningarna och vid 7-tiden voro vi framme vid den
lilla hyddan. Här skulle finnas båt, hvarmed vi hade ämnat
samma qväll fortsätta till Njuonjes, men som den ej stod att
finna, nödgades vi stanna kvar. Det uppdagades sedan,
att den hade användts af en karl, som gått vilse i fjällen och
måst återvända till Kvikkjokk.
Följande morgon gingo Ole och Iver omkring sjön efter
båten och på f. m. sade vi farväl af den vackra platsen samt
styrde ut" på Tarraälfvens videkransade vatten. Snart visade
sig Staikas mäktiga kägla, klädd med långa, hvita band af
snö. Och så ut på Tarrajaur. Ett par präktiga rödingar
voro nog vänliga att infinna sig på draget. De åtos till
middagen och beredde oss en verklig gastronomisk njutning.
Från Tarrajaur till Njuonjes går en utmärkt gångstig genom
ett landskap med särdeles rik örtvegetation, sådan man sällan
får se i södra Sverige. I Njuonjes välkomnades vi af Nils
Mathias Holmbom och togo in i hans trefliga och rymliga
kammare. Sedan vi betalt våra bärare och gifvit dem våra visit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
