Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ofvan Polcirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvaregårdens resandebok, skulle visst all jordisk skönhet
kulminera härstädes. Men vi voro nu något granntyckta.
Under ledning af Per Jakob Holmbom och Daniel
Nilsson gjorde vi på e. m. en kort marsch till den lilla, vackra
Tattasjön. Vägen går genom björkskog och öfver några små
myrar, under det man hela tiden har en härlig utsikt öfver
de blånande, snötäckta Tarrekaisse- och Pårte-fjällen. Afven
Villespiken visade sig. Vid en liten bäck stannade vi; där
låg en liten, liten båt, åt hvilken vi anförtrodde våra lif.
Årorna »doppades» i gräset på hvardera stranden och så
kommo vi ut på sjön samt därefter fram till en liten
fiskarkåta, hvarest vi skulle tillbringa natten. Litet fisk
anskaffades och eld uppgjordes på härden i kåtans midt. På
träpinnar uppträddes fiskarna, lutades öfver glöden, stektes och
förtärdes sedan med utmärkt aptit. Några duktiga klabbar
lades på elden och så somnade man småningom. Jag låg
länge vaken och kunde ej njuta nog af den pittoreska taflan.
Om vägen mellan Kvikkjokk och sjön Laidaure, där
nybygget Aktsik ligger, säges i Turistföreningens årsskrift att
den är mycket svår. Vi beredde oss alltså på ett styft
arbete, då vi bröto upp följande dag. Men vare sig det nu
var det vackra vädrets skull, eller att vi voro vid så utmärkt
humör, eller att vägen i följd af några dagars torka blifvit
så betydligt förbättrad, vi tyckte nästan ej att den var sämre
än den, vi redan tillryggalagt. Ibland leder stigen
visserligen genom några kärr eller täta snår af videbuskar, men för
öfrigt är terrängen rätt bra. På e. m. fingo vi en stor sjö
i sikte. Det var Laidaure. Ja, den sjön är ej lätt att
be-skrifva. Där är både täckhet i strändernas mjuka, frodiga
grönska, vildhet i Skerfis och Tjakkelis skarpa, sönderslitna
bergstoppar, och upphöjdt, lugnt majestät i de skyhöga,
snötäckta Pårtefjällen längst i nordväst. Och en sådan rikedom
af färger. Här måste jag säga, som så många naturskildrare
före mig: orden kunna ej ge en föreställning om
verkligheten, den måste ses. Men frågar någon mig om det skönaste
jag såg på min Lapplandsfärd, svarar jag: Laidaure och
Aktsik. Och om någon spörjer mig, hvarthän i Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
