Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ofvan Polcirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däromkring. Skymningen hade nu fallit på. Länta var denna
afton vid ett utmärkt lynne och då vi dessutom mutade
honom med en klunk rom, började han snart att berätta gamla
historier och sägner. »Se, det var på den tiden, då svenskar
och lappar ej voro goda vänner, som nu», och så kom en
berättelse om »en stor afdelning svenska krigsmän», som en
enda lapp listigt bragt om lifvet. Och hvad de gamla
trollkarlarna voro skickliga och mäktiga! De tre, hvilka fogden
i Jokkmokk en gång hade instämt för sig voro just af rätta
slaget. De kommo dit, åkande efter en hund, en varg och
en björn. Men långt ifrån att vördnadsfullt nalkas fogden,
körde de i vild fart i en stor cirkel kring rättens tjänare,
under det de sköto på dem med pilar, men så skickligt, att
pilarna gingo genom mössa och ärm utan att träffa kroppen.
Och sen foro de sin väg. »O, jo, sådana voro ej goda att
tas med.» Och de många förborgade skatterna i bergen! Först
och främst den märkvärdiga källan af klart, rinnande
silfver. På »Kristian Tyranns» tid, då jsvenskarne plågade
lapparne alldeles förskräckligt, hade de senare täppt igen
källan genom att lägga öfver densamma först näfver, sedan jord
och därofvanpå stora stenar. Så att nu är det omöjligt att
hitta den.
Under det vi sutto i dylikt samspråk, hördes en båtköl
skrapa mot stranden och in i ljuskretsen från elden trädde
tvänne lappar. Det var våra påtingade roddare, bvilka i
hård motvind haft en tröttsam färd från Jaurekaska. Då nu
bekymret för morgondagen var förbi, gingo vi »till sängs» i
tältet. Vi ångrade, att vi ej skaffat oss sofsäckar, ty värmen
var ej öfverdrifven.
Dagen därpå blåste det stark nordvästlig storm och sjön
gick hög. Först rodde vi tvärs öfver Lulevattnet och smögo
oss utefter dess norra strand. Som det likväl blåste för hårdt,
beslöts att tvänne skulle gå på land. Men var det svårt att
ro, så var det föga lättare att gå. Stranden var nästan
öfverallt besådd med väldiga, skarpkantiga klippblock, på hvilka
man fick hoppa med fara att ramla djupt ner emellan dem.
Det gick ej fort, och lika långsamt gick det för roddarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
