Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ofvan Polcirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nybyggda gäststugan på Porjus gård framför en väldig brasa
i den öppna spiseln och inmundigade en grundlig middag.
Den natten sofvo vi åter på civiliseradt maner, i säng.
Dagen därpå var den första september. Alltså hade
enligt almanackan hösten nu tillstånd att komma. Och den
kom strax. Björkarna klädde sig i purpur och guld och
stucko bjärt af mot den mörka granskogen vid stranden. Men
det gjorde tafian ännu vackrare. Denna dag var bestämd
för en påhälsning vid Harsprånget. Vägen dit är mycket
god. Men landskapet är dystert, nästan hemskt. Skogens
jättar stå där i glesa led. Men de äro alla förtorkade, döda.
De sträcka ut nakna, gråa grenar; barken slänger för
vinden; ett kaos af vindfällen öfvertäcker marken. Nu äro vi
framme vid fallet. Afven detta är förut skildradt i
Turistföreningens årsskrift. För att med vårt votum rikta
meningsutbytet mellan förkämparne för Stora Sjöfallet och
Harsprångets försvarare får jag bekänna att vi afgjordt ge det
förstnämda företrädet. På Harspranget blefvo vi smått besvikne.
Kanske hade vi väntat oss för mycket Men det är ju i det
stora hela endast en väldig fors, som blott på ett enda ställe
förtjänar benämningen »fall». Ståtligt och vildt och mycket
sevärdt är det ju likväl.
Tidigt nästa morgon togo vi afsked af det snälla folket
i Porjus och anträdde den besvärligaste dagsmarschen på hela
lapplandsturen. Så länge Muddus-myrarna ej äro spångade,
måste jag afråda en hvar att taga vägen mellan Gellivare
och Porjus. Naturen erbjuder inga lockelser i vanlig mening,
ehuru äfven öde myrar i oöfverskådliga vidder kunna ha sin
vemodiga skönhet. Vägen ledde först till Jutsarova och var
mycket dålig. Efter ett rägn några dagar förut, hade
vattnet i myrarna ökats betydligt och man fick klifva försiktigt
på tufvorna. Från höjden vid Jutsarova kastade vi en sista
afskedsblick öfver det snöhöljda fjäll-landskapet i väster.
Och så bar det af till Aborrträsk genom ännu värre terräng
än på morgonen. En förmildrande omständighet var dock
det härliga vädret med strålande solsken. Den ena myren
efter den andra passerades; i det ena dyiga hålet efter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
