- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1891 /
17

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bergslagstripp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på kurtisens jagtmarker. Den vackraste belägenheten hade
Skinskatteberg och Baggå. Det förra speglar i en vacker
skogom kransad sjö sin präktiga hufvudbyggnad och nya kyrka,
som vanprydes af ett misslyckädt torn. Det senares läge vid
Hedströmmen, der denna mellan sluttande höjder bullrande
sänker sig ned i en dalgång, var mycket fängslande, hvarjemte
konsten gått hand i hand med naturen och förlänat ett
aristokratiskt utseende åt platsen. Men så eges den också af
en hofmarskalk. En påtänkt afstickare till Tuna bruk
omöjliggjordes af regn. Fördenskull lemnade vi vid Baggå stora
landsvägen, som allt hittills varit förträfflig på ett undantag
när, och valde, för att snart hinna fram till
Smedjebacks-sjöarne i södra Dalarne, en ny väg genom en skog — urskog
hade jag så när sagt, ty vi trodde den aldrig skulle taga
slut. Vi måste nämligen gå till fots hela vägen, 1 1/2 mil,
och skjuta våra maskiner under ett envist regnande.
Andtligen efter några timmars traskande på en kolsvart och
uppblött väg förbi kolmilor ljusnade på en gång himlen, våra
egna anleten och utsigten framför oss. Den ståtliga sjön
Barken stack fram bakom träden med sina vikar, uddar,
smedjebacksskutor med slappa segel och de blånande höjderna
på andra sidan. Naturen synes väl sällan så vacker som
när solen en sommardag bryter fram ur molnen efter regn;
fuktigheten på bladen och gräsen gör grönskan saftig, man
andas med oändligt välbehag den rena luften, insekterna
spela upp till dans, fogelsången ljuder friskare och man
tycker sig se det lefvande lifvet i naturen och förnimma dess
pulsslag.

*


Vi voro nu i Dalarne vid södra Barken i närheten af
Vik. Här träffade vi en landsväg, sådan att det vattnas i
munnen på en velocipedryttare, troget följande den, vackra
sjöstranden. Det skulle ha gått sota en dans för oss att,
uppnå målet för dagen, Söderbärke, om icke folket haft alla
sina kor på bete vid dikesrenarne. Har ni sett en
velocipedryttare möta en ko? Inte? Då kan jag tala om, hur det går
Sv. Turistföreningens årsäkrifi^l891. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1891/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free