Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillbaka öfver högfjällen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så både i dröm och vaka, både sent och tida. Öfver elfban
karnes terrasser, hvars mjuka konturer ypperligt framhäfvas
af snöhöljet, reser sig Raipasstore, hvars toppar och kammar
glindra i förmiddagens solljus; ofvan »snögubbarne», fjällen,
simmar i rosenröda dagrar fullmånens hvita skifva; man
ser, huru i liden furorna mödosamt sträfva sig uppåt och
rundt om det stupbranta fjällets fot slå en grönskande
gördel, fortsatt längre upp af »krampe-birkens» glesa knyppling.
Här och der har snön blåst bort från isen, så att den
samma på långt håll lyser hal och klarblå — komna dit,
har renen svårt att reda sig, han spärrar ut klöfvarne så
hårdt, att stämpeln sedan står aftryckt i den upprispade
isytan, halkar ibland, faller aldrig ...
Nu kommer en raida (följd af sammanlänkade renar och
pulkor) oss till mötes ute på isvägen, och vi göra »följaktligen»
halt för att bl. a. spraka an de mötande och hvila våra
renar, som strax vid det de stanna låta höra detta sitt egna,
knirrande strupljud. Hvem var det, vi mötte? Jo, Johannes
Abramsen Muotka eller den lapp, som från svenska
Karesuando öfver Kautokseino för posten ned till Alten hvar 14:e
dag. Hundarne hans skälla ilsket på min nyberedda
sieppura eller öseben-naude (björnskinnskrage), som jag har
ofvanpå pesken. »Burist! Burist!» — helsa vi och klappa
hvarandra (men gu’ nåde dig, om du derunder råkat släppa
körtömmen från armen, ty då skulle renen genast löpt sin
väg!) på de rimfrostglittrande peskarne (lappmuddarne) samt
bli helt goda vänner, sedan Jussa fått sig en stor, god pipa
ur mm pung — men ej att vi kunde tala ett enda ord med
hvarandra! Så far Mokka Jussa i väg till kusten, och vi
styra kurs inåt marken, men innan vi fara, tillropar jag Mikkeli
på finska: »Det var en bra kaskaka*, du lemnade mig,
Mikkeli!» »Nog är han bra! Bra är han!» — får jag till
svar (— snakke norsk kan han s’gu ikke, og af lappisk kan
jeg saare lidt!).* Nu ila renarne i väg.
Det är ett rätt godt stycke till Vina, man får köra på
elfven — närmare tvenne mil, skulle jag tro! Sedan åka vi
* Kaskaka = under föregående sommar kastrerad renoxe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
