Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillbaka öfver högfjällen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vädret har varit härligt och grant ända sedan vår
af-färd från Gargia, men nu börjar himmelen att skymmas af
moln, norrskenet, stjärnglansen och månljuset att mattas, och
från drifvornas kammar yr snön ut som ånga genom
lokomotivventiler — renarne blifva oroliga och Mikkeli kastar
hastigt öfver körtömmen på sin rens venstra sida, bjuder
halt och rast. Han lyckas göra begripligt för mig att vi
inom kort skola få snöstormen öfver oss och att vi derför
måste afvakta och vänta ut densamma här, der några
kolossala drifvor yrt hop vid en klippa. Och M. har talat sant
om sitt »pahatunturi» samt om snöyran! Ja, uj då, så det
någon minut derefter hviner och tjuter i luften, isande
sveper sno’n fram öfver fjällryggen, högt uppe i rymden
dansar vinden någon vild galopp med den hvassa skarsnön, allt
omkring ligger höljdt i nattens mörker. Hvart vi, M. och jag,
tagit vägen? Jo, vi ha krupit hop i lä af en kolossal
»Sne-skavl», fått renarne att lägga sig ned på markpn och stjälpt
omkull pulkorna som ett skydd för våra kroppar. Ligga vi
så der i långa, dystra, kalla timmar utan att stormen synes
vilja bedarra; minuter gå och halftimmar skrida under
plågsam ovisshet...
Till sist, efter trenne dygnslånga timmar, har ovädret
rasat ut, månen tänder ånyo sin bleka fackla och ånyo
flödar norrskenets elektriska ljus ut öfver snöfälten. Vi äro nu
komna på andra sidan af Holgejavre, der Beskadaskomplexen
kallas Lodikka (Lodikken) och uppnår sin största höjd.
Färden fortsattes.
Här är det imponerande vackert, gripande skönt! Rundt
om synas höga, till tinnar och bastioner söndersplittrade
fjälltoppar, frusna vatten, omgärdade af snöhöljda branter,
ändlösa tundror, der vadaren hvisslar i sommartider, risiga
björklundar, der ripan kacklar och gråsidiga skogssorken ränner
fram under kringgnagda rötter, medan fjällvråken och korpen
spanande efter rof segla fram i skära morgondagrar. Mor
gondagrar?! Ja, nu är nämligen nattens välde lyktadt och
det blir till morgon och dag allt mer, i öster hvilar öfver de
blankt skinande fjällen en dager af utrörd karmin, högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
