Print (PDF) - On this page / på denna sida - Tillbaka öfver högfjällen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min kerres,, sätter sedan tåget i gång... och då skulle du varit med och sett, i hvilken vanvettig fart alltsammans slängde ned för fjället — jag tror, att åkdonen lika ofta seglade i luften som de ilade ned efter skarsnön på fjällväggen. Slikt ville jag kalla sport! Suolovuobme fSuolowuoma), dit vi framkommo på f. m. den 5 Februari, ligger på en backe med »Vold»-er* strax invid den i Altenfjprd utmynnande Eibyelfven. Fjällstugan är härstädes ganska dålig och bofällig, gästrummet är uppfyldt af renhudar, pulkor, slöjdvirke och annat, värden på stället, en väldig vildrens-Nimrod inför S:t Hubertus, är jämte hela familjen iklädd lappuniformen och har ytterligt liten aning om »det norske Sprog» — han sade sig för resten vara född i Sverige, ehuru jag sedermera utrönte, att han var född flere mil inåt markerna från finska Turtula räknadt. En mängd renhornsha4fvor voro bizarrt instuckna i snön på taket af ett stabur, som derigenom fick utseende af att tillhöra ett grafkapell eller ett offringsställe. I pörtet var genom-osnyggt, som sig hos en bofast lapp vederbör: rummet, med cirka 6 qvadratalnars golfyta, beboddes nämligen af 8 (säger: åtta) personer, hvaraf åtminstone fyra städse måste ligga på golfvet under förutsättning af att de andra fyra kunde samsas två och två i samma säng. Här rasta vi så kort som möjligt, mata renarne med laf och oss själfva med det öfliga »renbiff + cacao». Förbi Vualebsuolojavre och Bajebsuolojavre går vägen fram öfver höglandsterräng till Bingisjavre (Pingisjärvi) fjällstuga, som man når strax sedan man passerat den alluvialguldförande Macijokka. Afven i den dåliga Bingisjavre-stugan blir vår rast helt kort, ty vi skola fara fram till Meröniva (Kautokceino-Bakken)^ under dagens lopp. Så äro vi då ånyo ute på färd i samma storartade natur som förut och ha just intet annat för oss än att intresseradt studera denna. Fjällen växla beständigt färg som genom ett. trollslag, just i samma mån som himmelens molndraperier * »Vold» är en gräsrik, inhägnad betesplats på en elfbacke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
