Print (PDF) - On this page / på denna sida - Från Mora strand till Dovre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Mora strand till Dovre. Det är en ganska allmän föreställning, att Jämtland är Sveriges sydligaste fjällandskap; på senare tid har kanske den stora allmänheten kommit under fund med, att också Härjedalen innesluter åtskilliga högt liggande fjälltrakter. Men endast några få torde ha reda på, att öfre Dalarne också är en verklig fjällbygd, sådan som vi äro vana att föreställa oss, med strömmar och klippor, skummande vattenfall och glittrande drifvor, med små, ensliga säterstugor inklämda mellan fjällen, med vallhornslåt i sommarnätter, och sist men kanske icke minst karaktäristiskt med öde, sänka myrar, egnade att pröfva den enslige vilse vandrarens tålamod och — förmåga att hitta. Åtminstone hade jag ingen föreställning härom, då jag vid midsommartiden 1890 framkastade min resplan för min ännu något tvehogsne fotvandrarkamrat v. K. Jag hade trogen min vana gjort upp min route efter en flyktig blick i Roths skolatlas, och jag hade klart för mig, att vägen skulle gå genom ödsliga skogstrakter ända tills man närmade sig Dovre. Lyckligtvis skulle denna illusion bli skingrad. Den 27 Juni befunno vi oss i Mora, hvarifrån vi aftå-gade till Garberg och Elfdalen. Jag skall icke uppehålla mig med en kritik af den usla landsvägen mellan Mora och Garberg, som jag kan intyga vara den sämsta i Sverige, ej häller skall jag ingå på en jämförande framställning af de olika gästgifvargårdarnes egenheter, utan jag skall nöja mig med att konstatera, att himmelen välsignade vår vandring Sv. Turistföreningens årsskrift 1891. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
