Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskrifning öfver en resa i Umeå Lappmark sommaren 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m. fl. Salix-artev, Viola suecica, Arabis arenosa* suecica,
Corallorhiza innata, Viscaria alpina, Tqfieldia boréalis, Astragalus
alpinus, Rosa cinnamomea, Carex festiva m. fl. Carex-arter,
Botrychium Lunaria, B. boreale, B. lanceolatum, B. ternatum
m. fl. De sista dagarna af månaden komtno två kamrater
till Lycksele, nämligen B. och E., hvilka också voro ute på
en turistfärd i denna del af lappmarken. Vi’ kommo
öfver-ens att göra ressällskap inåt fjällen, som ligga vid norska
gränsen.
Den 1 Juli. Kl. 1/2 11 f. m. begaf jag mig till fots på väg
till Stensele. En stund efter det jag lemnat Lycksele,
började det regna och åska ganska ordentligt. En mil bortom
Lycksele växte på ett ställe Aconiium Lycoctonum ganska
ymnigt samt vid Brännland Sceptrum Carolinum, Salix glauca,
Carex irrigua m. fl. Kl. 7 e. m. kom jag till byn Kattisafvan,
hvarest jag tog in hos bonden Anders Olof Nilsson. Här
upphann jag B. och E., som gått från Lycksele qvällen förut.
Kattisafvan ligger 3,3 mil från Lycksele.
Den 2 Juli. Vi gingo från Kattisafvan kl. 9 f. m. I
Bäcknäs. åto vi middag och kommo till Vestervik eller såsom
det vanligen heter Bastuträsk kl. 8,10 e. m. I Bastuträsk,
som ligger 4 mil från Kattisafvan, iogo vi in på
gästgifvare-gården.
Den 3 Juli. Klockan 1/2 12 på förmiddagen gingo vi från
Bastuträsk. På eftermiddagen utkämpade vi vår första kamp
mot myggorna, som på en sumpig trakt i en björkskog
fun-nos i oerhörda massor. Kl. 1/2 7 på eftermiddagen kommo vi
till Forsvik, som ligger vid det 800 fot höga alldeles
tvärbranta Långseleberget. Vi beslöto att bestiga detta och gingo
för den skull in med våra saker i Forsvik. Der fingo vi
anvisning på en gångstig, som leder upp till bergets spets. Vi
följde denna ett stycke, men förlorade den snart, så att vi
beslöto att taga oss upp på egen hand. Detta var dock ytterst
mödosamt och äfven ganska äfventyrligt, och mer än en gång
voro vi nära att ramla ned utför berget. Till slut kommo
vi dock upp på högsta kammen, som var glest skogbeväxt.
Eftersom det var ganska mulet och äfven något dimmigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
