Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena och Omberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsats, där vi stå, och på den andra af en mera vild och
otillgänglig. Genom sin rika växling af olika stenarter
prunkar den motsatta »stallmuren» i de mest olika färger,
och från de grottor, som de eviga vågslagen urhålkat vaggar
vattnet smaragdgrönt ut och in i ett aldrig tystnande sorl.
Här i närheten hafva vi också de vidtberyktade »Elfva bokar»,
som enligt folksägnen en gång hafva varit tolf från en
gemensam stam utgående bokträd, och som på grund af detta
antal fick namnet Apostlaboken efter Kristi tolf apostlar.
En bonde tyckte det vara orätt att Judas förrädaren skulle
få hafva sin plats bland de andra, hvarför han högg bort
»den uslaste» af de tolf stammarne, men denna pietet
förskaffade honom anklagelse och dom för åverkan på
kronoskog, och den yxa hvarmed han föröfvade »våldet» förvaras
som ett skarpt memento i Göta hofrätts arkiv än i dag.
Så är sägnen.
Från Stocklycke nå vi snart Ombergs högsta punkt
»Hjässan», och den utsikt man har härifrån öfvergår vida
hvad vi väntat oss. På några ögonblick kunna vi se från
Östergötland till Västergötland, Närke, Småland och Visingsö.
Sex städer och omkring femtio kyrkor ligga i klart väder
inom synranden, och den härifrån allt annat än enformiga
slätten synes mer tilldragande än man i allmänhet är böjd
att tro. Vi befinna oss här på en höjd af 263 meter öfver
hafvet och 174 meter öfver Vättern. Här är särskildt under
pingstdagarne ett stycke äkta brokigt folklif, som i hast
förvandlar den tysta skogen till en bullrande marknadsplats,
och hvarje äkta östgöte, åtminstone i landskapets västra del,
måste någon gång i sitt lif deltaga i en sådan folkvandring
till »Hjässen».
Vi ha emellertid nu kommit »så långt vägen räcker»
uppe på berget, och det blir fråga om att stiga ned igen.
Det går fort och lätt, och på en helt kort stund ha vi hunnit
till Alvastra gamla kungsgård alldeles invid ruinerna af den
forna kyrkan och munkklostret med samma namn. Det är
helt och hållet nya intryck man här får mot dem man hade
uppe i den själfhärskande naturens scenerier. Med ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
