Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjällstugan vid Syltopparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag tänker på Syltopparne, kommer jag alltid i godt
humör, och det får derför förlåtas mig, om jag icke kan låta
bli att med några ord beröra alla de intressanta saker man
får se på sin färd, om man väljer vägen öfver Handöl.
Sedan man sett sig mätt på den vackra utsigten från
Enaforsholm och besökt den lilla egendomliga af elfven
svarfvade grottan i strandbrädden, har man till en början den
ovanligt vackra roddturen utför den fridfulla Enaelfven. Den
som kan fara denna bit i vackert väder, helst mot qvällsidan,
utan att råka i stämning, bör starkt misstänkas för att hafva
en utbildad missdådaresjäl.
Enaelfvens trassliga och pittoreska delta vid utloppet i
Ånnsjön, den första upplagsplatsen för glaciärslammet från
Syltopparne, kommer man nu ej till, ehuru det nog kunde
vara värdt ett besök; man tager nemligen dessförinnan af
och ror upp i den med Enaelfven sig förenande
Handölselfven. Ögonblickligen förändrar landskapet karakter.
Enaelfven rann fridfull och drömmande genom ett skuggigt
nordiskt landskap med djup och vemodig resonnans.
Han-dölselfven åter skär klar och forsande sin fåra genom en
bädd af i solskenet starkt lysande hvitgul sand beklädd med
en högst originel kaktusfärgad vegetation af yppiga
videbuskar. Taflan är glad, solig, färgrik, fullkomligt — för att
begagna ett något luggslitet uttryck — fin-de-siéde och jag
har aldrig kunnat fara detta stycke utan att känna mig
försatt till kusterna af Marocko, ehuru jag bekänner, att
jag strängt taget icke vet, hur Marocko ser ut.
I Handöl, en liten grå omålad by, som man snart
kommer till, finnes ett likaledes litet och grått lappkapell, som
dock nu är öfvergifvet. Kapellklockan står midt på golfvet,
golftiljorna äro rörliga som tangenterna på ett piano och här
och hvar ligga högar af nedfallna söndersmulade
helgonbilder och nedstörtade solstrålar, medan gräset småningom
gör sitt inträde genom golf- och dörrspringor och vinden
obehindradt bit för bit plockar sönder de krossade
fönsterrutorna.
Går man ut ur kapellet och ställer sig att lyssna, hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
