Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjällstugan vid Syltopparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man ett doft brusande. Det är Handölsforsarne, den andra
af Handöls märkvärdigheter. Den nedre forsen ligger strax
bredvid byn. Den öfre passerar man sedermera på sin väg
till Sylarne. Gamla jämtländingar anse Handölsforsarne lika
tilltalande som sjelfva Tännforsen, och hvad man än må
tänka härom, säkert är, att de erbjuda ett storartadt skådespel.
Det finnes tillräckligt med kraft och raseri i de hvita
vattenhvirflarne, som koka dernere i den dystra klippbädden, för att
äfven den skall blifva tillfredsstäld, som tycker, att åskådandet
af ett vattenfall likasom åskådandet af en tjurfäktning icke
är något egentligt nöje, om icke hufvudpersonen ådagalägger
detta hvitglödgade raseri, hvars bevittnande verkar så
välgörande på tidehvarfvets blaserade nerver.
Den tredje af Handöls märkvärdigheter är dess sedan
uråldriga tider bekanta tälgstensbrott, hvaruti stenen enligt
Hiilphers är så lös »att hon med nageln kan rifvas», något,
som ju kan vara ett litet nöje. Huru detta tälgstensbrott
ser ut, kan jag emellertid icke beskrifva, emedan jag — det
måste jag tyvärr erkänna — alltid haft för brådtom till
Syltopparne.
När man ett stycke ofvanför Handöl kommit upp i
björkregionen, så blir man allvarsamt förbittrad öfver att man
icke har förmåga att sköta en pensel. Den ljusa grönskan
och de hvita stammarne bilda en så färgrik kontrast mot
Snasahögarnes blånande fjällväggar. De skarpa vresiga
linierna på björkarnas grenar, deras krusbladiga löfverk, den
hemtrefliga kaffekalasinbjudande marken öfversållad af lysande
fjällblommor, allt förenar sig till en förtjusande idyll, icke
en pjaskig herdeidyll med sömnig rococostämning utan en
idyll full af frisk mousserande nordisk fjällpoesi som gör
godt in i själen. Möter man så de i närheten boende
lapparne, som i sina blåa rödtofsade mössor och gråa
vadmalsrockar drifva upp sina renhjordar på fjällen, ser man den
myllrande hopen af spräckliga renar, hvars greniga horn
bilda ett sammanhängande snår under det gröna löfhvalfvet,
i vild fart sträcka af uppåt fjällsluttningarne, medan
skällorna pingla, hundarne skälla och lapparne hojta, då måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
