Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lif i jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är man ute en hel dag i stark vinter, sofver man
vanligen tungt under natten, så har alltid varit förhållandet med
mig, och så blef det ock nu. Emellertid vaknade jag vid
att min hustru ruskade mig i armen, och då jag öppnade
ögonen, slog emot dem ett starkt ljussken med samma
jag förnam min hustrus klingande skratt. Något »a la Lucia»
föresväfvade mig, men då mina tankar klarnade, såg jag en
figur, som icke alls liknade den ljusa Lucia jag var van att
se. Der stod vår Isak med sitt ljusa lockiga hår på ända,
iklädd sin svarta fårskinnspels med ullen ut och med ett ljus
i hvarje hand. Han såg glad och öfverlycklig ut, och så
snart jag satt mig upp, utbrast han: »Vi ströken allt!» »Nej,
ha ni skjutit björnen,» var min fråga. »Ja, nu ligger han
allt i slädan här vid stora trappan, vill ni se honom? Frua
skall allt se honom hon med,» tyckte Isak. »A nej, låt honom
vara tills i morgon, det är tids nog då. Sätt från dig ljusen
på bordet, och sätt dig sjelf på stolen, du måste berätta, huru
allt detta gått till.» »Ja det må ni tro har varit roligt, ja
så roligt, så ni skulle aldrig ha sett maken.» »Nå, så börja
då.» »Ja,’se när vi kom till Resjön, så var. det ännu icke
ljust. Hästen skickade vi hem med »ryckaren» (skomakaren),
à så stod vi der à väntade och undrade, om björnen skulle
ligga i bergsidan eller uppe på berget, och så fundera vi på,
om han skulle vara af det arga slaget, och om han skulle
komma på oss, men så sa fanjunkaren à han skulle väl
veta hut, sa han, à så tog han upp lomflaska à sa: det är
svalt på morgon, Isak, och så söp han mig te. Nu går vi
på, ja, det blir ljust, innan vi komma upp på berget, och dit
ska vi, innan vi släppa hundarna. Ja så gick vi gamla
vintervägen, ni vet, tills vi kom på björnspåret, men då vardt
hundarne arga och ville lösa. Ja släpp dem, sa fanjunkarn,
nej sa ja vi vänta en ri (stund) till, à så gjorde vi. Det var
svalt, sa fanjunkaren, à så tog vi oss en liten tår till ur
flaskan, à så släppte vi hundarna. Men det vardt ingen jagt
straxt, utan vi gick upp på berget, och just som vi kom dit
så rök hundarna på björn vest i daln. Det vardt stånd straxt,
à så sade jag, att vi skulle springa dit, men fanjunkarn ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
