Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgholms slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kostnad visar sig öfverallt. Så äro t. ex. trappstegen i slottet
till en del af en enda sten, oaktadt deras ansenliga bredd.––––
Kyrkan är ännu brukbar och stundom brukad, men afklädd
sina forna prydnader. I få rum kan man för öfrigt gå.
Golf och bjelkar hota med fall, sedan taken förut gifvit vika
för luftens inverkan.––––-Några rum på nedra botten hafva
ändtligen blifvit reparerade, för att tjena vid den klädesfabrik
och färgeri, som arrendatorn af Borgholms kungsladugård
inrättat.»
Det sista lätt förstörbara förgicks i 1806 års brand. Sedan
dess står endast stenverket qvar.
Från den genom sin badort småningom uppblomstrande
staden Borgholm leder en nyligen anlagd väg genom
lummiga dungar till foten af klippbranten, uppför hvilken en
beqväm väg, med angenäma sittplatser, blifvit förd. När
man kommer upp på höjden, finner man ett stycke norrut en
stuga, der nyckeln till ruinen finnes. Öfver ett stycke allvar,
dock ej af det strängaste slaget, kommer man fram till
ingången. Man bör gå in i den skumma östra flygeln till
midten, der en mäktigt dekorerad öppning leder in till
byggnaden.
»Jag står på slöttets borggård. Rundt omkring,
Hvart helst min vördnadsfulla blick sig vågar,
Den möter uti väldig jättering
Tre hvälfda hvarf ur klippan sprängda bågar,
Som blicka ned med hotfullt allvar än,
När uti mystiskt dok dem skuggan sluter,
Och än med vemod le mot mig igen,
När dagens strålflod öfver dem sig gjuter.»
»Min vandring går igenom brusten dörr
Och uppåt trappans rymliga portaler,
Der var så ljust i hundra lampor förr
Vid prins Carl Gustafs gästabud och baler;
Nu hittar middagsljuset sparsamt in
Emellan väggens remnor, och dess hällar
Af allvarns kalksten bruten — i ruin —
Hvad tid ej mäktat, hafva vilda sällar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
