Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Aktsek till Njuonjes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försiggick i dag på annat sätt. Karlarne voro försedda med
långa rep, som de vanligen buro lindade om lifvet ofvanpå gördeln. Dessa kastade de kring hornen på djuren, som då villigt
läto sig fångas. Där stod sedan lappen med den snarade kon
och väntade tills någon af kvinnorna kom för att mjölka. Repet kastades med mycken skicklighet och förfelade sällan det
utsedda djuret, som kanske stod midt i hjorden. Jag försökte
också fångstlyckan. Efter många misslyckade kast fick jag snaran om hornen på ett par af djuren. Men de voro nog rädda
för främlingen och sleto sig lösa. Slutligen lyckades jag hålla
kvar ett fångadt djur och stod där med det i stilla förbidan.
Då »kon» tyvärr var ett treårigt handjur, blef resultatet ett allmänt jublande löje på min bekostnad. Jag fann lämpligt öfvergifva den sporten.
Hjorden räknade mellan två och tre tusen renar. Den
egdes af två bröder, Paulus och Amma Eira, kusiner som sagdt
till Per Olof. Paulus var enkling. Han hade ett enda barn,
en sjuårig dotter Anna, täck, liflig och blåögd. Hon var ej så
litet misstrogen mot främlingarne, ty farmor, som förestod huset, hade hotat, att vi skulle få taga henne med oss, om hon
ej läste snällt. Den andra kusinen var gift med Kristina Menlös. Äktenskapet var barnlöst. Båda voro ståtliga karlar och
längre än Per Olof. Tyvärr talade de endast lappska.
Följande morgon lemnade vi lapplägret i Sarvisvaggi. En
bastant resfrukost bestående af kornmjölsvälling med däruti
kokt, soltorkadt renkött intogs med breda nästan fyrkantiga,
prydligt utsirade silfverskedar. Vällingen nersköljdes med en
kopp starkt kaffe.
För resan provianterades med renkött och glödkakor, bakade af Ammas hustru.
Stärkta af den långa hvilan och den kraftiga kosten anträdde vi färden kl. 8 f.m. på prästavägia eller prestvägen, så
kallad, emedan den alltid togs af kvikkjokkspresten på hans
färder till eller från Alkavare. Vägen var textad, d.v.s. angifven genom små stenrösen på höjderna. Genom Sarvisvagge
Njåtsåsvagge, och Laktovagge gick färden till Welkespuolda,
hvarifrån vi skulle enligt Per Olofs utsago sett Sulitälma på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
