Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Aktsek till Njuonjes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mils afstånd, om vädret varit klart. Här i nejden mötte oss
en liten flock renar, som, ordnade i leder, ståtligt trafvade rakt
mot oss. Vi spanade länge efter en lappby, som antogs vara
lägrad i nejden, men förgäfves. Per Olof tog för gifvet att det
endast var en flock vilsekomna renar. Mot kvällen nådde vi
Puojtesjaur, ur hvilken Kamajokk upprinner. Innan vi tågade
in i Kamavagge, spisade vi kvällsvard. Midt under måltiden
hörde vi renskällor från ett närliggande fjäll. Vi sågo äfven
renarne på toppen af fjället, men kunde ej upptäcka kåtorna.
Förmodligen lågo de i dalen på andra sidan fjället.
Nu beslöts att gå hela natten för att följande dag på för-middagen inträffa i Njuonjes. Endast vid Ruonas, där prästvägen måste lemnas, skulle rastas något längre, ty endast där
var säkert få kaffeved. Resten af vägen skulle tas genom trakter, som voro för Per Olof fullkomligt okända.
Vi gingo öfver Kamajokk, klättrade uppför den ena höjden
efter den andra, och ankommo vid tolftiden på natten till Ruonas (grön plats) invid det egentliga Tarrekaissen och innesluten af tvänne utskott från fjället. Bakom ett klippblock togs
skydd mot den bistra fjällvinden, som tjutande stormade ned
från Tarrekaissens tinnar. Kaffe kokades och förtärdes.
Ruonas är en trång klyfta, som i vester stöter intill Tarrekaissens höga branter. Midt i klyftan, nästan under våra fötter, rann en större bäck, som strax ofvanför gjorde ett brusande
vattenfall. I öster vidgade sig den trånga klyftan till ett vidsträckt landskap, hvars närmaste omgifningar, de ramsvarta dalarne och de något ljusare bergåsarne, som liknade jättevågor
stelnade af den isande fjällvinden från Tarrekaissens hemska
klyftor, under den närmaste molnhöljda, regndigra himmelen
bildade en värdig fortsättning på det becksvarta mörkret bakom
oss, vildhetens och ödslighetens hemland. De närmaste bergsryggarne af
Walli och Tjälta ringla fram som becksvarta jätteormar.
Sähkok och Kótok bilda med sin mörkblå färgskiftning
öfvergången till taflans ljusare och mindre hemska del. Det
låga Kabla och de snöhöljda spetsarne af det väldiga Porretis
locka ögat med sin violetta färgton, och långt bort i öster, där
morgonrodnaden eller kanske aftonsolens sista kvardröjande
strålar purpra horisonten, skimrar det åtta à nio mil aflägsna
Tjantjoswartou i rödan guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
