Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Dalarne in i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fiskrika, klara sjön med dess leende stränder, dess små
lummiga holmar; snart kände jag till en mängd fiskställen
också och fick till min stolthet både gäddor och aborrar, när
turen var god. Att fiska var en mycket omtyckt sport i Särna.
Det var en lustig syn att se byns uppväxande ungdom med
uppkaflade byxor stå långt ute i sjön och med ett oändligt
tålamod försöka sin lycka i ur och skur. En dag företogo vi
en utfärd till Fjätrosfallen för att fånga laxöring. Där hade
blott jag otur, men det gjorde detsamma; jag var alldeles
betagen i fallens utomordentliga skönhet och strändernas yppiga
vegetation, och jag råder turisten att göra en liten afstickare
ditut. Det är blott ett par timmars färd pr båt, och så –
om han är metare – kan han kanske ha turen att få en eller
annan fet laxöring på kroken, och det är ju icke att förakta,
eller hur?
Min första längre utflykt från Särnabyn gällde Sveriges
högsta vattenfall Njupeskär. Sex man högt rodde vi till
Hedens by (11 km.) och gingo sedan den 22 km. långa vägen
till Mörkret – en roande och äfventyrlig färd, ofta på smala
spänger öfver kärr och myrar. I Stenvallen rastade vi. Där
fingo vi en stor präktig filmjölksbytta ut till oss i gröngräset,
jämte 6 träskedar och åto oss mätta därur i största endräkt
och munterhet. En sådan lyx som tallrikar fanns icke! Följande
den alltjämt väl bläckade vägen fortsatte vi sedan till
gården Mörkret, vackert belägen vid Njupsjön. Här fingo vi
rum och mat och gingo tidigt till hvila för att i morgongryningen
begifva oss till fallet. Vi hade visserligen bestämt
oss för att se det bestråladt af morgonsol, men här hade vi
ingen talan; ett fint duggregn beslöjade den tafla, som slutligen
upprullade sig för oss: Njupan störtande sig utför den 125 m.
höga, skrofliga klippväggen ned i en väldig klyfta, där det
var isande kallt, och där snö ännu kvarlåg i drifvor. Det
ihållande regnet gaf ännu mörkare prägel åt den sällsamt vilda
anblicken och harmonierade säreget därmed.
På denna intressanta färd följde en ytterst angenäm tur
till Städjan. En vacker morgon sköto vi åter ut båtarne och
begåfvo oss – ett sällskap af åtta skandinaver – den vackra
båtleden till Elfros (16 km.). Men sjön suger; dit framkomna
dukade vi upp vår medförda middag i gröngräset, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
