Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarutflykt i Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in i en kupé och ångade i väg. Från Storå utgår ock en
landsväg i nordostlig riktning, hvilken leder förbi Håkansbo
och Stråssa grufvor till Ramsbergs kyrka. Den rekommenderades
oss såsom synnerligen vacker; tiden medgaf oss dock
ej att undersöka riktigheten häraf.
Sedan vi passerat Rällså järnvägsstation och öfvergått den
s. k. Nittälfven, befunno vi oss i den breda dalgång, i hvars
öfre del Bångbro är beläget. I dalbottnen syntes den lilla
Norrsjön. Vid 12 tiden voro vi framme i Bångbro. Här finnes
ett ansenligt järnbruk med många och dyrbara anläggningar –
två masugnar, bessemerverk, gjuteri och mekanisk verkstad,
kopparverk, såg m. m. Vi kommo alldeles lagom för att få
vara med om den s. k. bessemerblåsningen, som försiggår två
gånger om dagen: kl. 12 midd. och kl. 6 e. m. På någon
egentlig skildring häraf vilja vi ej försöka oss; för dem, som
sett en dylik, behöfs den ej, och hos dem, som icke sett, kan
ingen beskrifning, den vare aldrig så utförlig eller lefvande,
framkalla en klar föreställning om det imposanta i detta skådespel.
Ur den kolossala bessemerugnens glödande gap sprutar
under en kvarts timma en oafbruten eldström, hvars rödgula
ljus bjärt och hemskt sticker af mot hyttans mörka bakgrund,
allt under ett infernaliskt hväsande ljud och ett dån så starkt,
att man ej, då man står i närheten, kan göra sig hörd af en
annan, om man än ropade honom i örat. För den ovane är
det nästan outhärdligt; man kan ej annat än sticka fingrarne
i öronen för att i någon mån minska den plågsamma verkan
af detta helvetiska larm. Häråt le arbetarne såväl som åt de
besökandes fåfänga försök att tala med hvarandra under det
blåsningen pågår. Sedan vi därefter åsett framställningen af
järn och stål, promenerade vi utefter östra sidan af den natursköna
dalen och kunde därvid öfverblicka större och mindre
delar däraf. I en trädgård intogo vi vår middag – en enkel
matsäcksmiddag utan andra kryddor än senap, en smula »attiskt
salt» och den bästa kryddan – en strykande aptit.
Promenaden fortsattes sedan till Bånghammar – en järnvägsstation,
hvarifrån bibana utgår till Kloten. Hade vi skyndat
oss, kunde vi hafva hunnit till Nya Kopparberg, ett köpingslikt
område, medelpunkten i den stora, för sina talrika
bergverk och sin vackra natur berömda Ljusnarsbergs socken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
