Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara en gästgifvaregård. Hos två bönder bultade vi på förgäfves, och vare det sagdt som bevis på gotländingarnas stora
vänlighet och menniskokärlek, att ingen af dem snäste oss,
fastän vi väckte upp dem midt i natten ur deras söta sömn.
Nu började vi själfva på att blifva sömniga och trötta och öfverlade allvarligen om, huruvida vi ej kunde praktisera oss in i
ett halffärdigt hus, som stod vid vägen, och där söka skydd öfver
natten, helst det började att småregna, och taket tycktes vara
färdigt; så såg det åtminstone ut i half mörkret. Vi stannade
emellertid vid det beslutet att göra ett sista försök med ett
fullfärdigt hus, som syntes ett stycke framför oss. En lika
älskvärd gubbe, som de föregående sade oss »att här är ingen
gästgifvaregård, men straxt ofvanför backen till höger ligger
Krokstäde». Nu gällde det blott att utröna hvad som på gotländskt tungomål kallades en backe, ty för våra ögon och ben
tedde sig vägen öfverallt lika jämn och slät. Men höger måtte
då både på fastlandet och Gotland vara höger, och så vågade
vi en bultning på första större hus till höger. De två utskickade
kommo tillbaka med den visserligen hugnande underrättelsen,
att detta var gästgifvaregården, men att mannen, som de talat
med sagt, att vårt besök var »upassende». Allmän bestörtning!
Hvad hade han menat? Jag började ana sammanhanget: hans
»upassende» var kanske hvad vi kalla olägligt. Jag begaf mig
därför in till mannen och fick veta, att vi kommo opassande,
emedan förstugan var nymålad, och i det rum, som han kunde
upplåta åt oss, stod en nymålad ljusblå kista. Jag lofvade,
att vi skulle gå varligt genom hans förstuga, och att om vi
blott finge komma in i rummet, skulle vi göra långa lofvar
kring den blå kistan.
Vi togos emot och fingo stora kvantiteter svagdricka att
släcka törsten med. Den välvilliga husmodern bar in präktiga
dynor och hemväfda filtar, och efter en liten stund lågo två
af oss i en säng och de öfriga i en stor syskonbädd på golfvet.
Högre grad af välbefinnande hade vi visst aldrig känt. Säkerligen hade vi sofvit till middagen, om ej mannen i huset vid
10 tiden stigit in och lotsat sig fram mellan bädden och den
nymålade kistan för att i en chiffonier hemta »litet snus».
Detta hans tilltag väckte naturligtvis stor munterhet och gjorde
oss klarvakna. Sedan vi ätit oss mätta med kaffe och ej alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
