Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Orsa genom Lillherrdal och Särna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tidigt följande morgon fortsattes färden. Landsvägarna i
västra Helsingland äro breda och jämna, men kvarterstjockt
damm, som vid regnväder upplöses i vällingliknande massa,
gör dem ganska besvärliga; dock finnas nästan öfverallt gångstigar nära vägen. Till Hofra by anlände jag vid middagstiden.
Vid 4-tiden hördes dånet af Laforsen, hvars fall ligger blott
ett par minuters väg till höger om landsvägen. Naturligtvis gick
jag dit, fann det vackert, men nu på högsommaren icke så storartadt, som jag föreställt mig. På kvällen hamnade jag på Kårböle gästgifvaregård, som väl icke är så utmärkt som den i Färila,
men likväl bjuder på god kost, rent logi och vänligt mottagande.
Dagen därefter blef jag tillbjuden att med en annan resande dela skjuts till Sveg, och jag antog tillbudet. Efter en
timmes färd voro vi i Härjedalen. Vid middagstiden stannade
vi på Kålsätters gästgifvaregård, vi voro då mycket hungriga och
hade gerna hållit till godo med hvad som fanns till hands,
men den hederliga värdinnan skyndade sig att göra i ordning
»herrskapsmat» för så långväga resande. Efter en timmes uppehåll fortsattes färden, nu också med skjuts, först öfver färjan
på älfven och därefter genom en vacker trakt till Svegs gästgifvaregård, dit ankomsten skedde på kvällen.
Följande morgon kl. 7 började åter vandringen, nu söderut. Träffade då vid Svegs kyrka en liten pojke med toppmössa på hufvudet, typ för en riktig tomtepys. Enär jag gjort
en afstickare från vägen och ej var fullt viss om stigen till stora
landsvägen och Lillherrdal frågade jag pojken därom, oaktadt
jag ej trodde mig få någon klar upplysning af denna parfvel.
Hans svar blef: »Du ska gå backen rakt ner, så kommer du
till en stolpe, den ska du läsa på, så ser du, hvart du ska ta
vägen.» Tydligare besked har jag aldrig fått af någon. – Efter ett par minuters färd kom jag ock till vägvisaren och var
snart därefter vid färjan, som går öfver älfven. Vägarna här i
Härjedalen äro hårda och goda, och det var med riktigt välbehag jag efter färden på skjutskärran kunde få begagna mina
fortkomstledamöter. Kl. 9 gick jag förbi en skogstjärn omkransad med träd; ville bada, men vattnet var så mörkt att
det afskräckte mig; ett besynnerligt intryck gaf denna sjö genom sin öfvergifna och dystra ensamhet. Kl. 12 hade jag hunnit till Härjebron, där jag i strömmen fick svalka mig. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
